Trolltyg i Tierp

Tipp-i-Tippande dansade den lilla rödluvade filuren runt i hallen, hällandes sand i hörnen och snikandes av värmen. Lycklig var han över det enkla liv han levde. Lugnt, utan bördor och framför allt gratis.

Plötsligt kändes en välbekant stank och strax hördes även de bekanta tunga stegen.

Dörren slets upp och in klampade den fete.
”BLIND!”Vrålade han och hans arm täckte hans känsliga ögon. ”LJUST!”
Han slog igen porten för att stänga ut det fruktansvärda dagsljuset.

Hans ögon var tårfyllda efter den korta promenaden i det skarpa ljuset, och irriterat sätter han sig på golvet.
Först nu upptäcker han den lilla tomten som gömmer sig bakom den stora kistan som står där.
Han sniffar ett par gånger för att försäkra sig om att han känt rätt… Hans ögon gör honom ingen nytta, men näsan sviker inte.

Han greppar den lilla varelsen med oväntad snabbhet och lyfter honom omilt mot sitt groteska ansikte.
”Hörru, ful pyssling.. du lortar ner !” Säger han och skakar om tomten så dess luva flyger all världens väg.

Tomten försöker snabbt komma på nåt att säga för att inte sluta som snacks.
”Du ser ledsen ut” klämmer han plågat fram under Trollets hårda grepp.

”Mhmm…” Trollet torkar bort snor från sin näsa med armen på hans lortiga tunika.
”Berätta…” Försöker tomten igen.

”Hittade Fin Flicka !” Svarar Trollet. ”Hon fin som småeldarna på natthimlen”
”Tog henne hem, gav fina saker. Hon glad. Tyckte om att jag leka med henne. Tycka om jag klappa snällt.”

”Men så kom stygga dagen och hon gå. Försökte gå med henne men dum sol gjorde ont i ögon.”

”Så hon åka med stora kärran till långtborta skogen.. och jag ensam igen.”

”Jag förstår” sa tomten. ”Men om hon tyckte om dig så kommer hon nog tillbaka när hon kan”
”Tror tomte det ? Jag ganska ful !”

”Men vacker på insidan, och en del flickor ser sånt”

Trollet släppte nu ner Tomten och snöt sig i tunikan.
”Jag gå och rita fina saker och ge henne när hon komma” säger Trollet och försvinner längre in i Trollstugan.

Tomten pustar ut och hämtar sin luva. Han skyndar sig ut, men vänder sig i dörren och ler lite åt den stora lunsen som sitter där inne och ritar i dammet på golvet, och nynnar för sig själv:
”Fina Eld, Brinna Natta himmel, Söta Flicka, kom till Mig snart…..”