True Grit

http://www.imdb.com/title/tt1403865/

Den fjorton år gamla Mattie Ross bestämmer sig för att inte låta mordet på hennes far stå ouppklarat och ni får snart märka att när hon bestämt sig för något så viker hon inte en tum. Hon tar saken i egna händer för att se till att faderns mördare ska jagas ner och trots att hon motarbetas av allt och alla, ser hon till att fixa fram pengar till att själv hyra in en av de mest beryktade prisjägare hon kan hitta, Rooster Cogburn (Jeff Bridges).
Som om inte det räckte, så ser hon dessutom till att komma med på jakten själv, helt utan några som helst färdigheter utöver tjurskallighet och en lite för vass tunga.

Detta är en härlig återblick på redigans lortig Western. Man kan inte hjälpa att sitta med ett lätt leende genom större delen av filmen, när den unga Mattie Ross snackar bort varenda inavlad bruntandad Outlaw hon träffar på och trots att de gång på gång hotar med stryk och pistoler så faller de på att inte ens de mest råbarkade slöddren i 1800-talets Amerika, skadar medvetet en liten tjej.

Filmen växlar friskt mellan skämtsam och allvarlig så som många av Cohen-brödernas filmer gör. Dessa färgstarka karaktärer med massor minnen och historier att berätta, är vad bröderna gör bäst. Det finns nog med material och bakgrund till karaktärerna i denna film, att man skulle kunna göra tio filmer till och sätta vilken som helst av dem i huvudroll istället de biroller de har i denna.
Personligen tycker jag nog att detta är den bästa av de filmer jag sett av Cohens, främst för att denna höll hyfsat tempo genom hela filmen, något deras filmer annars sällan gör.
De fastnar ofta på personernas tragedier och bekymmer, vilket mest blir lika drygt som att duscha under en flaska citrus Yes en varm sommardag utan tillgång till vatten.

Skådespelarna gör denna film till vad den är och då främst Hailee Steinfeld, som var helt okänd för mig före. Hon brillierar över veteraner som Jeff Bridges, Matt Damon och Josh Brolin. Älskade även den alltid lika underskattade Barry Pepper som i rollen den skitiga gängledaren Lucky Ned Pepper (hans egen förfader?), inte heller kan låta bli att gilla den egentligen så irriterade lilla flickan som orsakar dem så mycket problem, över en hämnd som ingen annan orkar bry sig om.

Extra pluspoäng från mig får den för att jag inte ens med 20 gissningar hade kunnat förutse slutet på filmen, något som är ovanligt när man sett så pass mycket film som jag ändå gjort.
Detta knuffar upp filmen från en stark trea, till en svag fyra.

Jonnie rekommenderar:

Glöm nu allt du just läst och ta istället med dig någon du tycker om och gå se denna film helt utan förväntningar eller förhoppningar. Jag tror du kommer bli överraskad över hur pass många blandade känslor som väller upp hos dig efteråt.