Name: Chaplin Monroe (George Wilkins)
Clan: Nosferatu
Generation: 11th
Sire: Crowclaw.
Childe(s): None
Haven: 116th Street – Columbia University, en liten tunnelbanestation längst Seventh Avenue Line.
Born year: 1958 (Embraced year: 1984 )
Nature: Architect
Demeanor: Curmudgeon
—
EXPERIENCE:
Total:
Total Spent:
—
ATTRIBUTES
Str 3
Dex 2
Sta 3
Cha 2
Man 3
App 0
Per 3
Int 3
Wit 4
—
ABILITIES
Alertness 1
Athletics
Brawl 1
Dodge 1
Empathy
Expression
Intimidation
Leadership
Streetwise 4 (Dealers & Pawnbrokers)
Subterfuge
Animal Ken 1
Crafts 1
Drive
Etiquette
Firearms 1
Melee
Performance
Security 4 (Open Sesame!)
Stealth 2
Survival
Academics 2
Computers 2
Finance 4 (Value)
Investigation 4 (Search)
Law
Linguistics 1 (ENG, Spa)
Medicine
Occult
Politics
Science
—
OTHER TRAITS
Lore: Subways 3
—
DISCIPLINES
Animalism
Obfuscate 3
Potence
Celerity 1
—
BACKGROUNDS
Allies (Morgue Assistant – Bruce Silpherstein)
Generation 2
Resources 3 (Large Savings)
Status 1 (Known: A neonate)
—
VIRTUES
Conscience 3 (Just)
Self-control 4 (Hardened)
Courage 3 (Steadfast)
—
ROAD
Humanity 7 (Normal)
—
WILLPOWER
3 (Unassertive)
—
MERITS/FLAWS
Long Fingers [1pM]
Light Sleeper [2pM]
False Reflection [3pM]
Parasite Infestation [2pF]
Necrophile [3pF]
Selective Digestion (Blood of the Dead) [2pF]
—
APPEARANCE
Bert Karlsson + Per Morberg = Nosferatu
(Se bild)
—
BACKGROUND
—
OTHER
PEOPLE OF NOTE
Granny Aurora Wilkins [1899-1996]
Chaplin hämtade hennes kropp från kyrkogården i sorg över att han inte kunde närvara på hennes begravning.
Colonel Eugene O’Sullivan [?-1999]
Uteliggare som tog hand om Chaplin strax efter han omfamnades. Frös ihjäl en kall januarinatt 1999. Chaplin tog tillvara kroppen och har den i sitt haven som sällskap till Granny.
Osäkert om han verkligen var rankad colonel, men han pratade ofta om gamla stridsminnen och hur USA svikit sina veteraner.
FRÅGORNA:
Vad jobbade rollpersonen med?
Mångsysslare men främst som revisor, stor del av pengarna intjämnades snarare genom hans hobby, att köpa och sälja samlarobjekt inom filmvärlden.
Vilka var rollpersonens föräldrar?
Gerald och Liliya Wilkins. Gerald en mycket rik ägare av ett välkänt Auktionshus i Newark. Liliya är en export-fru från Sovjetunionen från tiden då det var som fulast med ryska kontakter.
Hade rollpersonen en partner innan rollpersonen blev vampyr?
Nej, troligen kan han räkna de personer han haft fysisk kontakt med på en hand, och sex köpte han nog för att bli av med oskulden och vart inte så imponerad av upplevelsen. En väldigt asexuell person.
Vart växte rollpersonen upp någonstans?
Manhattan, New York
Var rollpersonen rik eller fattig?
Över medelvärdet. Skulle nog kunna vara löjligt rik om han ville, men engagerar sig sällan mer än att han har vad han önskar för tillfället.
Hur möttes rollpersonen och rollpersonens sire?
Faktum är att t o m Crowclaw har insett att det finns begränsningar i vad hans djur kan göra och då han inte klarar av människor och deras ständiga gnäll om mat och sovplatser, inte vill slösa blod på ghouls så såg han logiken i att ha ett childe som kunde göra saker åt honom.
Han upptäckte George som då jobbade på museum som ägdes av en av stadens kindred, som Crowclaw följde just då.George var tillräckligt smart och snabbtänkt för att förstå de enkla budskap Crowclaw skickade, hade inga andra människor i sitt liv och skulle därmed inte bli saknad, och var tillräckligt självständig så han slapp ta hand om honom mer än att lära honom grunderna i Obfuscate. Resten kom naturligt eftersom George var van vid att hålla låg profil.
Idag har de endast kontakt när Crowclaw behöver något gjort. Chaplin (som nu George kallar sig) får aldrig veta mer än den detalj han är involverad i, eftersom att han då inte kan avslöja något för någon annan.
Vanligvis kommer någon av Crowclaws djur och lämnar en förseglat meddelande, förseglat med hans enga sigill-ring. Ordern brukar bestå av instruktioner så som:
”Dyrka upp branddörren på baksidan av advokatkontoret på 122 street och kila fast den med minst 6 cm’s öppning.” eller ”Hämta upp väskan i skåp 14 på stationen vid Gun Hill Road och lämna den diskret i ett hörn av lobbyn på Hotel Pennsylvania”.
Har rollpersonen familj kvar i livet?
Hans bror Gerald Jr (Ingen kontakt alls mellan dem, annat än genom deras syster)
Hans syster Tanya, de pratas vid på telefon då och då. George ställer ofta upp och bara lyssnar när hon behöver prata av sig, hon är för egocentrisk för att ens förstå att han är död och återuppstått som vampyr, de pratar aldrig om honom.
Vad hade rollpersonen för umgänge?
Inget alls. Socialt umgänge var mest plågsamt för honom, människor är med få undantag, idioter. Han var en sån person som bara träffade folk om det var något han ville ha av dem, köpa eller sälja något.
En av de saker som utvecklats mest efter hans omfamning är nog hans sociala förmåga. I dags läget är han tillräckligt medveten om hur viktigt socialt umgänge är för hans överlevnad, så han anstränger sig för att skapa kontakter och lära känna person omkring sig, för han inser att den dag han är obetydlig och värdelös för dem som bestämmer inom vampyrsläktet, så finns det ingen anledning för dem att låta honom existera.
FAMILJEN
Mer om Föräldrar:
Gerald Wilkins [1920-2002] och Liliya Wilkins [1936-2003]
Var bosatta i Newark, New Jersey, fram till Geralds död, då flyttade Liliya till Florida där hon söp ihjäl sig knappt ett år senare.
Far grundade och drev auktionsföretaget Wilkins & Sons (& sons lades naturligtvis till efter båda sönernas födsel), efter företag specialiserade på att värdesätta och auktionera ut gamla antikviteter åt folk.
Geralds yrkesskicklighet och diskretion gjorde att han snabbt blev en populär man bland dem som ville sälja saker utan att dess urspring ifrågasattes. Gerald hade ett enormt kontaktnät som gjorde att han utan större problem kunde få fram köpare på även uppenbart stulna saker.
Polisen undersökte hans verksamhet ofta, men Gerald Wilkins stab av advokater jobbade 24 timmar om dygnet med att säkerställa att att Gerald aldrig kunde bindas till något.
SYSKON:
Gerald Wilkins Jr [1955- ]
Äldre bror och arvtagaren till fars miljoner och familjeföretaget, Wilkins & Sons.
Gerald Jr och George tränades båda upp till att gå i sin far fotspår, men där Gerald jr snabbt tog sig an sin fars stil och rykte, tröttnad George snabbt och som revolt mot sin far vägrade han till slut att hjälpa till med auktionsfirman. Istället flyttade han till New York och pluggade till att bli journalist vid 18 års ålder, ett yrke han sedan la på hyllan direkt med undantag från enstaka frilansande inom olika fanzines på internet med inriktningar på äldre film och samlarprylar.
Tanya [1966- ]
Den bortskämda lillasystern som troligen inte hört ordet nej sägas till sig någonsin. Född ur mamma Liliya tjat på Gerald på ett sladdbarn för att hålla henne sysselsatt hemma, blev Tanya snart ett levande docka som fick allt hon pekade på och mer därtill.
Lever idag lyxliv i New York (Samantha i ”Sex and the City” är bra inspiration) och även om det det är långt mellan gångerna och inget av värde sägs, så händer det att hon och George pratar med varandra över telefon.
—
De 5 extra Freebies man kunde tjäna vill jag då lägga på följande:
4 poäng på expressions (Från 0 till 2), för att visa på min grunder inom journalistik, samt en poäng på ”Silverscreen Lore” (Något jag helst skulle vilja haft 5 i, för att det passar karaktären men det får väl köpas upp allt eftersom) för att visa på hans intresse för äldre film (Svart/vit film fram till 1970)
Datum X – Review a’la Chaplin
[Lägg på svart/vitt filter, filmgryn och diskant pianoklink]:
Chaplin hängde som så ofta förr på det gamla vattenhålet La Danza. En sötsliskig doft av gamla spillda Wine Coolers och damm hängde fortfarande i luften sen glittrets dagar och discogolvets tunga basdunk försökte desperat berätta för oss hur galen Daddy Cool faktiskt fortfarande var.
De utstöttas lilla grupp var samlade och satt mest i tystnad och lyssnade på värden Mauricios glorifierade återblickar på en tid de flesta försöker förtränga.
In genom den plyschklädda ytterdörren kliver en av stadens titaner, en man vars närvaro fyllde den lilla skaran med skräck och avund. Darius Moreau, prins Josephines childe och förkämpe.
Det visar sig att några dödliga brutit sig in i Toreador Primogenet Mirya Girards haven, en värdefull silverask stals och ett av hennes childes skadades när han försökte försvara hennes ägodelar.
De utsdtötta får därmed äran att tjäna sin prins, genom att diskret försöka återta denna ask och straffa de skyldiga för att skydda heder och maskerad.
En undersökning av brottsplatsen gav oss ledtrådar i form av blod, ett tappat smycke och vittnesmål om en mystisk grå Toyota som åkt lite för många varv runt kvarteret de senaste veckorna.
Med hjälp av dessa ledtrådar och det faktum av att Chaplin bröt mot sin tystnadsplikt genom att släppa en del av händelsen till klan Nosferatu, gör att vi snart funnit de skyldiga, en grupp från Collina Detective Agency. De försöker nu kränga asken och via kontakter anmäler vi intresse, under Carolyn Pace’s brors namn. Detta helt utan hans vetskap, vilket får mig att tro att deras relation är lite ansträngd.
Dock vill vi inte sitta och vänta på beskedet om de anser oss vara kreditdugliga utan vi tar saken ett steg längre och bryter oss in i deras kontor, bara för att upptäcka att vi sladdat in på andra plats i den tävlingen. En ännu anonym ghoul var där före oss och försökte skrämma möbelemanget till att avslöja sina hemligheter genom brutalt och föga genomtänkt ultravåld.
I sann John Wayne anda attackerar Chaplin denna best till man, överväldigad och fylld av fasa flyr blods-pundaren genom närliggande fönster. Efter en uppfriskande air-walk på fyra våningars höjd rusar ghoulen vidare ner i närmaste tunnelbana, tätt förföljd av den modige men ack så dumdristige Boyd Marcus. Inte helt oväntat överlistas den unga pojken av brottslingens slughet och fysiska övermakt…
Låt om oss därmed ta en dramatisk paus och invänta den spännande fortsättningen!
—
Så som om tiden stått still i en evighet, stod jag kvar på detektivbyrån och stirrade ut genom det trasiga fönstret. Monstret i människo-hamn hade rest sig upp, oberörd av att han just hoppat tre våningar ner i asfalt. Med snabba steg sticker han mot tunnelbanan och jag ser hur den Malkavian som fångats i ett barns kropp följa den unga pojkens kaotiska infall att planlöst jaga efter besten ner i underjorden.
Jag överväger för en sekund om jag måste skynda mig efter och rädda honom, men slår bort den tanken. Jag har varnat honom förr men han lyssnar inte. Han måste få upptäcka bristerna i sitt tänkande själv, då det troligen är det enda sätt han kan finna lärdom.
Snabbt och effektivt ser jag till att iordningställa brottsplatsen till att övertydligt visa på att ett klantigt inbrott har skett och därmed maskera det mer välgjorda av de två inbrott som faktiskt skett.
Poliser dyker upp medan jag fixar det sista, men som vanligt går de och likt zombies dreglar de efter glasyrdränkta munkar och noterar inte ens min närvaro. Jag får med mig samtliga filer ur kassaskåpet som besten slagit sig fördärvad mot utan att ta sig igenom. Dessutom en revolver och en hårddisk med info.
Natten tar sig ganska bra ändå!
När väl de andra lekt klart med stadens små blå konstaplar och Boyd famlat klart i tunnelbanorna, går vi igenom insamlad data hemma hos Carolyn.
De långfingrade deckarna är oss snabbt på spåren så vi tvingas agera fort. Bokar in ett möte på ett nattöppet McDonalds, där Herr Hlebovicz ska köpa loss skrinet för $20.000, pengar som verkar komma från Unge herr Marcus veckopeng.
Mötet urartar totalt. Den av vampyrblod överdoserade besten dyker upp igen går igenom kulor och kroppar som om djävulen själv red hans rygg och piskade honom med svavelrykande tunga. Maskeraden hotas att knäckas vid flera tillfällen och även om jag med mitt blods förbannelse aldrig ens var nära att visa min natur för de dödliga, så kan jag inte svara för vad de andra utstötta och köttberget gjort framför hängande hackor, stirrande blickar och surrande mobila kameror.
När styggelsen lämnar platsen dränkt i Moches blod och med skrinet under armen faller det återigen tillbaka till Chaplin att rädda natten.
Jag följer honom till en lagerlokal där han fåfängt låser in skrinet och går. Ett par minuter senare kan jag utan problem smyga därifrån med skrinet i min ägo och ta mig hem för att sova mig igenom solens dödliga färd på himlavalvet.
Datum X+1 – Frostbite
Med ett brutalt uppvaknande där ”the bedbugs” tagit stora tuggor ur mitt kött, tvingas jag uppsöka min gode vän Bruce, som på bårhuset har dukat upp till långbordet.
Jag hinner knappt därifrån innan de övriga utstötta börjar ringa som besatta. Snaror dras redan åt runt deras halsar och deras tungor fladdrar som besatt för att köpslå med liemannen för uppskov. Jag väljer att stänga av och fullfölja min plikt till nattens furstinna.
Tar mig till Black Box för att lämna skrinet till Darius bara för att finna att jag står där tomhänt. Dörrvaktens pärlevita hånleende när jag gick in genom dörren är det sista jag minns!
Darius är en pjäs, jag vet inte om han har sålt ut mig för att precis som de andra rädda sina egna skinn, men jag är säker på Ventrue-ghoulen jobbar för Frost som håller i de rep som ska få de övriga att dingla. Med dörrvakten flin i minnet tömmer jag detektivernas revolver i hans ansikte på vägen ut. Elysium eller ej, någon leker med mitt huvud och skrattandes smeker den nu silverskatten jag skulle frambringat.
Jag kan tänka mig hur alla involverad just pekar sina renslickade fingrar mot den lortiga nosferatun, så jag söker upp de mina och lämnar en fullständig avbön. Med vår faders välsignelse lyfter jag åter mitt sargade ansikte mot natten och återgår till uppdraget. Del två och tre av ordern kvarstår. De involverade dödliga måste försvinna och deras råtta till uppdragsgivare måste spolas ut.