Da Vinci koden

Titel: “da Vinci-koden”
Författare: Dan Brown
Översättare: Ola Klingberg
Kategori: Skönlitteratur/kriminalroman
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 501
Utgiven år: 2004

En av de mest omtalade böckerna just nu. På både gott och ont. Personligen är jag imponerad av hur mycket fakta författaren Dan Brown har lyckats samla, och sedan på ett väldigt snyggt sätt mixat det med fiction.

Jag tänker inte säga så mycket mer om boken och dess innehåll då det finns tusentals andra som så gärna hyllar eller spyr galla över den.

Min åsikt? Den är riktigt bra och jag älskar sättet den är skriven på. Det enda minus jag ser är nog att antagonisten verkar hur tuff som helst, men veknar för mycket på slutet. Det minskar total poängen och jag ger den en 7:a (av 10).

Här under kommer jag ta upp detaljer ur boken och vad som sägs om dem. Om du funderar på att läsa boken och inte vill ha en massa “spoilers”: LÄS INTE VIDARE!! 


Fortfarande med mig? Skyll dig själv!

Då boken handlar en massa om kristendomen och dessutom gör en massa påstående om denna religon, har jag samlat lite info om vad “experterna” säger det som tas upp i boken. Mest för att jag själv tycker det är ruggigt spännande.

Da Vinci-koden – vad är sant och falskt?

Av:
Ulrika Svensson för Aftonbladet
Mats Larsson för Expressen

Prieúre de Sion finns i verkligheten
Ulrika:
Ja De finns – och de har teorier om att Maria av Magda flydde från Jerusalem för att skydda den arvinge som hon bar på. Och som Dan Brown beskriver har denna hemliga organisation haft kända toppmän som Isaac Newton och – Leonardo da Vinci. Men många anser att det inte finns hållbara bevis för att Prieúre de Sions teorier stämmer.

Mats:
Da Vinci-koden: Dan Brown påstår att sällskapet grundades 1099 och att deras uppgift varit att skydda hemligheten om Jesu äktenskap med Maria Magdalena och deras ättlingar som nu lever i Frankrike. Bland medlemmarna finns Leonardo da Vinci, Isaac Newton, Victor Hugo.
Fakta: Ja, Prieuré de Sion har funnits. Men gruppen bildades först på 1950-talet av fransmannen Pierre Plantard. Plantard hävdade att en bunt dokument hittats i den lilla staden Rennes-le-Château som bevisade att Maria Magdalena var gift med Jesus. Men det är med största sannolikhet en bluff. Dokumenten är falska. Rennes-le-Château har blivit något av Frankrikes svar på Loch Ness (sjöodjuret) eller Roswell (UFO). Leonardo nämner ingenstans i sina skrifter att han varit medlem i något sådant sällskap.

Opus Dei finns
Ulrika:
Ja Det är en gudfruktig, konservativ, organisation med rötter i den katolska kyrkan. Men olikt hur Dan Brown beskriver den, består Opus Dei mest av lekmän, bara två procent av medlemmarna är präster. I flera länder där organisationen är stark, är den ett sätt för näringslivets toppar att hålla kontakt, ungefär som en herrklubb.
Att Opus Dei har galna albinomördare stämmer förstås inte. Men organisationen har kritiserats för att ägna sig åt hjärntvätt. Den celice, ett taggtrådsliknande ”strumpeband” som Silas späker sig med, har förekommit. Det har avhoppare berättat om.

Mats:
Da Vinci-koden: Opus Dei beskrivs som en mörk och illasinnad katolsk organisation med högkvarter i New York. En ”Guds maffia” som ändå har Vatikanens fulla stöd.
Fakta: Opus Dei finns i allra högsta grad och det anonyma högkvarteret ligger verkligen på 243 Lexington Avenue. Opus Dei grundades 1928 av spanjoren San Josémaria Escrivá de Balaguer. Han helgonförklarades av påven 2002. Opus Dei är en konservativ katolsk organistion.

Vem var egentligen Maria Magdalena?
Mats:
Da Vinci-koden:Det hävdas i boken att kyrkan genom århundradena smutskastat och trängt bort den roll Maria Magdalena spelade, att hon var Jesus fru. Det är i själva verket hon som är Den heliga graal, det som annars antas var den bägare som Jesus drack vin ur under nattvarden i Jerusalem.
Fakta:Det är sant att Maria Magdalena länge smutskastats och kallats bland annat prostituerad. Den katolska kyrkan rättade dock till historien själv 1969. Det sägs inte så värst mycket om henne i bibeln, men klart är att hon stod Jesus nära. Det var exempelvis hon som var den första som Jesus visade sig för efter återuppståndelsen.

De tidiga kristna gjorde Maria Magdalena till en hora
Ulrika:
Ja Enligt ”Da Vinci-koden” är det så och flera håller med. Från början beskrivs Maria Magdalena som en kvinna av synd. Men det behöver inte alls betyda att hon var prostituerad utan att hon dyrkade andra, hedniska gudar innan hon gick med i Jesus fan club. Att Marias status medvetet sänktes av de tidiga kristna är också en teori som flera håller med om. Kanske gjorde man det just för att hon, som kvinna, verkligen var Jesus närmaste ”man”.

Den heliga graalen är Maria Magdalena
Ulrika:
Enligt ”Da Vinci-koden” ska graalen ligga här, i Louvrens glaspyramid.
Nja Få objekt är så mytiska som den heliga graalen. I ”Da Vinci- koden” kommer Robert Langdon fram till att det just är Maria av Magda som är en symbol för den heliga graalen. Eller mer exakt, Marias livmoder, eftersom det var där som hon bar barnet som skulle föra Jesus-arvet vidare. Enligt legenden är graalen det kärl som Jesus hällde upp vin i när han åt sin sista middag med lärjungarna. Samma kärl som Jesu blod har fångats upp i. Påståendet att graalen skulle ligga gömd i Louvren är däremot garanterat falskt.

Är det Maria Magdalena som sitter till vänster om Jesus?
Mats:
Da Vinci-koden: Det påstås i boken att många hemligheter finns begravda i Leonardos berömda tavla. Lärljungen till vänster om Jesus påstås vara kvinna och där finns exempelvis ingen ”helig graal” på bordet.
Fakta: De flesta konstexperter anser att det inte är Maria Magdalena utan lärljungen Johannes. Johannes beskrivs ofta som mycket vacker och slätrakad. Han avbildas ofta sittande närmast Jesus. Glöm heller inte att ”Nattvarden” är i mycket dåligt skick och har renoverats flera gånger. Ingen vet egentligen hur den såg ut på Leonardos tid. Och okej, det finns ingen bägare på bordet, men tavlan handlar inte om ”Den heliga graal”. Vinglas finns det däremot.

Jesus är Guds son
Ulrika:
Nej Det är inte säkert. I alla fall inte på det sättet som vi menar. Begreppet “Guds son” betydde snarare “en människa i nära relation med Gud” och det fanns andra personer som beskrevs som Guds son vid den här tiden. Att Jesus är född genom jungfrufödseln är inte heller unikt för honom, så sade man om exempelvis Alexander den store också. Men i kristendomen fick Jesus rollen som Guds son, på det sättet som vi menar i dag. Det skedde bland annat på ett möte som kejsar Konstantin kallade till i Nicaea 325.

Jesus var gift
Ulrika:
Ja Sällskapet Prieúre de Sion menar att det kan vara så. Vissa forskare håller med dem. En expert, religionsprofessor Bart Ehrman, håller på teorin om att Jesus var apokalyptisk profet – en “vanlig” man som trodde sig veta vad Gud planerade härnäst.
Han trodde att världen snart skulle gå under och att nya lagar skulle gälla. För att poängtera det bröt Jesus mot de regler som fanns. Till exempel lät han kvinnor komma till tals. Att resonera kring vem Jesus egentligen var har varit trendigt även före “Da Vinci-koden”. Problemet är att vi vet väldigt lite om honom.

Mats:
Da Vinci-koden: Sophie Neveu får i boken veta att Jesus i själva verket var gift med Maria Magdalena. De fick också ett barn tillsammans. Sofia. Ättlingarna lever i Frankrike i dag.
Fakta: De flesta religiösa experter är ense om att Jesus inte var gift. Det finns inga bevis i bibeln för påståendet. Det faktum att det inte nämns i bibeln används dock av anhängarna som ett tecken på att han faktiskt var det. Det var mycket ovanligt för en judisk man vid denna tid att inte var gift. Om han inte var det så borde det ha noterats, menar de.

Finns de gnostiska evangelierna?
Mats:
Da Vinci-koden: De gnostiska evangelierna kallas för de första kristna skrifterna tillsammans med Döda havs-rullarna. Där finns flera berättelser som ger en annan bild av Jesus och där påstås att Jesus och Maria Magdalena var gifta.
Fakta: Döda-havsrullarna hittades 1947. De är dock judiska och har inget med Jesus eller kristendomen att göra. Det har däremot de gnostiska evangelierna som hittades i Nag Hammadi i Egypten 1945. Religions-
historiker går fortfarande igenom dem. Där står dock ingenting om Den heliga graal, och de säger rätt lite om Jesus som människa. På ett ställe står att Jesus kysste Maria Magdalena på munnen, men det står inte klart uttalat om han var gift. Det var vid ett kyrkomöte 323 under ledning av kejsare Konstantin som det bestämdes vilka texter som skulle ingå i Nya testamentet, däribland de fyra evangelierna enligt Lukas, Markus, Matteus och Johannes.

Da Vinci lämnade hemliga koder i sina tavlor
Ulrika:
Leonardo Da Vinci – en av Prieúre de Sions stor mästare.
Ja Fast det är osäkert om han gjorde det med de tolkningar man gett dem i ”Da Vinci-koden”. Men tittar man noga på den sista måltiden så ser man just att en kvinna, Maria Magdalena, sitter bredvid Jesus. Dessutom har alla lärjungarna faktiskt var sitt kärl framför sig. Vilket skulle motsäga att det alltså fanns en enda bägare – den heliga graalen. Att Mona Lisa är både man och kvinna – som en symbolisk förening mellan den manliga och kvinnliga gudomen – håller flera experter med om.

Övriga Fakta om da Vinci-koden och dess innehåll:

GLASPYRAMIDEN
Da Vinci-koden: Glaspyramiden över entrén till Louvren är uppbyggd av 666 mindre glasplattor. 666 är djävulens tal.
Fakta: Dan Brown räknade fel. Det är 698.

LOUVREN
Da Vinci-koden: Larmet i Louvren får gallergrindar att spärra av lokalerna i museumet. Säkerhetskamerorna är egentligen bara på låtsas.
Fakta: Tvärtom. Några galler finns inte. Men kamerorna är äkta.

DAVIDSSTJÄRNAN
Da Vinci-koden: Den nedåtvända triangeln en symbol för det kvinnliga och den uppåtvända för det manliga. Davidstjärnan symboliserar unionen mellan kvinnligt och manligt.
Fakta: Davidstjärnan är framför allt en symbol för judendomen. Den netåtvända triangeln kan symbolisera vatten men även det kvinnliga. Omvänt kan den uppåtvända triangeln symbolisera manlig kraft men även eld.

OPUS DEIS VAKANDE ÖGA
Da Vinci-koden: Det finns en grupp som heter Opus Dei Awareness Network som håller ett kritiskt öga på Opus Dei. De har till och med en webb-plats, www.odan.org.
Fakta: Just det.

FIBONACCI-SEKVENSEN
Da Vinci-koden: Sophie Neveu löser ett krypto med hjälp av Fibonacci-sekvensen 1-1-2-3-5-8-13-21…
Fakta: En av matematikens mest kända serier, men den börjar med 0-1-1-2-3-5-8-13-21…

JESUS OCH JOHANNES
Da Vinci-koden: Den första versionen av Leonardo da Vincis ”Madonna of the Rocks” ansågs stötande eftersom den avbildar Jesus som bebis bedjande till Johannes döparen (också en bebis). Och Johannes välsignar i sin tur Jesus.
Fakta: De flesta konstexperter tolkar tavlan tvärtom. Det är Johannes döparen som tillber Jesus.

FÖRSTA MERIDIANEN
Da Vinci-koden: Det går en gyllene metallrand tvärs över golvet och altaret i St Sulpice-kyrkan i Paris. Den kallas rosen-linjen och är världens första meridian, den som nu går genom Greenwich.
Fakta:Linjen finns där, men världens första meridian gick inte genom Paris. Rosen-linjen är i själva verket en symbol för ”Triumf-vägen”, ett perspektiv som kung Louis XIV:s landskapsarkitekt Le Nôtre la ut 1670.

FACKLITTERATUREN
Da Vinci-koden: Det görs flera referenser till facklitteratur, exempelvis ”Holy Blood, Holy Grail”, ”The Woman With the alabaster Jar”, ”The Gnostic Gospels”.
Fakta: Böckerna finns. Dan Brown har i själva verket baserat en hel del av innehållet i Da Vinci-koden på dessa verk.


Fler recensioner av denna bok:

Ranald MacDonald – Dagensbok.com

Låt den rätte komma in

Titel: “Låt den rätte komma in”
Författare: John Ajvide Lindqvist
Kategori: Skönlitteratur/skräck
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 415
Utgiven år: 2004

Fick låna denna bok av Johan Alsiö och jag måste säga att jag blev intresserad direkt då jag hörde att det handlade om Vampyrer i ett svenskt samhälle. Så här i efterhand måste jag tyvärr säga att jag är besviken. Inte för att boken var dåligt skriven, utan snarare tvärtom. Den utspelar sig i en Stockholmsförort och handlar om den unge Oskar. Han är mobbad och allmänt utanför. Men hans liv förändras drastiskt när en vampyr flyttar in i trappuppgången brevid hans.

Det som gör att jag inte gillade boken egentligen är väl att den är så pass jordnära trots det övernaturliga temat. Det finns inte en enda positiv karaktär, utan alla människor lever i olika personliga misärer. Det finns inget vackert, utan livet är en lång knöglig väg till döden. Alla karaktärerna lider och även om de må ha vaga drömmar kommer de aldrig finna kraften att ta sig ur det. Eftersom boken är så pass detaljrik och berättande i sitt utförande så sjunker mitt humör mer och mer ju mer jag läser.

Att sen vampyren inte riktigt lever upp till mina förhoppningar gör att jag känner att boken inte kan få ett bättre betyg än 5 (av 10) av mig. Återigen bör det påvisas att det inte är för att boken var dålig, utan bara för att den inte passade mig.

Nu ska jag leta rätt på filmen Frostbiten, och se om den ger mig ett bättre hopp om svenska vampyrer
(Update – Det gjorde den inte!).

Fler recensioner av denna bok:

Björn Hagström – Dagensbok.com

Ur Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

Blackeberg.

Man tänker kanske kokosbollar, tänker kanske knark.»Ett anständigt liv.« Tänker tunnelbanestation, förort. Sedan tänker man inte så mycket mer. Bor väl folk där, som på andra platser. Det var ju därför det byggdes; för att folk skulle ha någonstans att bo.

Ingen naturligt framväxande plats, nej. Här var allting indelat i enheter från början. Folk fick flytta in i det som fanns. Betonghus i jordfärger, utslängda i grönskan.

När denna historia utspelar sig har Blackeberg som ort existerat i trettio år. Man skulle kunna tänka sig en pionjäranda. Mayflower; ett okänt land. Ja. Föreställa sig de obebodda husen som väntar på sina människor.

Och där kommer de!

Tågande över Tranebergsbron med solsken och visioner i blick. Året är 1952. Mödrar bär sina små på armen eller kör dem i barnvagn, håller dem i handen. Fäder bär inte på hackor och spadar, utan köksmaskiner och funktionella möbler. Förmodligen sjunger de något. Internationalen, kanske. Eller »Se vi gå upp till Jerusalem «, beroende på läggning.

Det är stort. Det är nytt. Det är modernt .

Men det var ju inte så.

De kom med tunnelbanan. Eller med bilar, flyttbilar. En och en. Sipprade in i de färdigbyggda lägenheterna och hade med sig saker. Sorterade sakerna i måttbestämda fack och hyllor, ställde sina möbler i formation på korkmattorna. Köpte nytt för att fylla hålen.

När det var färdigt lyfte de upp sina ögon och såg på detta land som blivit dem givet. Gick ut ur sina portar och fann att allt land redan var brutet. Bara att foga sig i det som fanns.

Det fanns ett centrum. Det fanns rejält tilltagna lekplatser för barnen. Det fanns vidsträckta grönområden runt knuten. Det fanns många bilfria gångstråk.

En bra plats. Man sa det till varandra över köksbordet någon månad efter att man flyttat in. »Det är en bra plats vi kommit till.«

Bara en sak fattades. En historia. I skolan fick barnen inte göra special- arbeten om Blackebergs förflutna, eftersom det inte fanns något. Jo. Det var något med en kvarn. En snuskung. Märkliga gamla byggnader nere vid vattnet. Men det var länge sedan, och utan relation till det närvarande.

Där trevåningshusen står nu, fanns förut bara skog.

Man var utom räckhåll för det förflutnas mysterier; hade inte ens en kyrka. En ort med tio tusen invånare, utan kyrka.

Det säger en del om platsens modernitet och rationalitet. Det säger en del om hur fri man var från historiens hemsökelser och skräck.

Det förklarar till en del hur oförberedd man var.

Ingen såg när de flyttade in.

När polisen i december slutligen spårade åkaren som kört flyttlasset, hade han inte mycket att berätta. I hans journal för 1981 stod bara:»18 okt: Norrköping – Blackeberg (Sthlm)«.Kom ihåg att det varit en man och hans dotter, söt tjej.

»Och, jo förresten. Dom hade ju nästan inga grejer. Soffa, fåtölj, nån säng. Lätt körning, på det sättet. Och att … ja, dom skulle ha det på natten, då. Jag sa att det blir ju dyrare då med OB-tillägg och så. Men det var inget problem. Bara att vi körde på natten. Det var liksom det viktiga. Har det hänt nåt?«

Åkaren fick veta vad saken gällde, vem det var han haft i sin bil. Han spärrade upp ögonen, tittade på bokstäverna i sin journal. »Det var som fan …«

Munnen gjorde en grimas, som hade han gripits av avsmak inför sin egen handstil. 18 okt: Norrköping –Blackeberg (Sthlm) Det var han som hade kört dem. Mannen och flickan. Han tänkte inte berätta det för någon. Någonsin.
(Från Ordfront’s hemsida)

Showdown in Dry Gulch Station

I början när vi började spela It came from the late late late show, så försökte jag för anteckningar på allt som hände så jag kunde återskapa filmen och lägga upp den så “skådespelarna” kunde läsa och skratta åt minnet av filmen. Tyvärr blev det lite väl mycket att skriva så jag orkade aldrig skriva klart hela filmen. Lite tråkigt då det är hur kul som helst att läsa senare, när man varit med och spelat.

Här är iallafall den halva av den andra filmen vi “spelade in”, som jag skrev ner innan jag gav upp. Texten skrevs 19 november 2005.

Så var det dags igen. En ny lågbudget film skulle spelas in för programmet “It came from the late late late show”. Denna gång var det dags att göra en billig western-rulle.
(Återigen bör jag påvisa att det naturligtvis skulle varit bättre att “sett filmen” än att läsa denna genomgång, som inte på långa vägar gör filmen sin rättvisa)

Hjältarna (Iklädda vita eller bruna hattar):

Mary “Sunset” Sue – En extremt välsvarvad blondin, med enorma kupor som inte går under ordinarie storleksbenämmningar. Tuff Cowgirl, vars Can-Can kan uppmuntra till hjältemod.
Spelad av Suzy Sparrow, en fd bröstmodell i Babewatch (dvs kroppsstandin åt nån ordinarie skådespelare med mindre ”talanger”), och spelade Second Coach Carla i lågbudget succén “Mummy Dearest” (Spelades av Ozmosy)

Butch Sundance – Mystiske och hese gunslingern, som i guds namn bekämpar ondska större än hans egen.
Spelad av Ron Diggler. Den hårdförde och aningen mystiske skådespelaren, som spås kunna bli en ny Christopher Lambert. Hans fina rolltolkning av Catcher James Catcher i “Mummy Dearest” gjorde honom självskriven även för denna roll. (Spelades av Hagakure)

Leroy “Boy” White – Gängets enda svarta cowboy.
Spelad av Bubba Token, en ung svart kille vars vitsiga kommentarer som ”Oh Snap”, ”Damn!”, I ain’t you bitch, Bitch!”, ”Thats Wack!” tagit honom bort från gettot och in i lågbudgetfilmens värld. I “Mummy Dearest” visade han den grymma värld en svart man tvingas leva i. Tro inte att det var lättare under Western-tiden. (Spelades av Devoid)

Sam “1000-feet Sam” Dayson – Den syniske och sunkiga cowboyen
Spelad av Chriss King, Bruce Willis stuntdouble i ”The Last Boyscout” och andra mindre lyckade filmer. Sägs vara ”The last man standing” efter att ha druckit ikapp med Herr Willis. Lyckades full/bakfull ta sig igenom “Mummy Dearest” och förväntas inte nyktra till under denna film heller. (Spelades av _Priest_)

Frank “the Tank” Eurp – den välklädde cowboyen i svart (men med vit hatt så klart), som inte tar skit av någon.
Spelad av den ständigt svartklädde Ash Cash, nykomling i filmvärlden, men med meriter som att han troligen sett Evil Dead filmerna mer än nån annan. Spelade Centerfield Christian ”Crissy” Field i “Mummy Dearest” och regissören insåg att vi behövde hans typ av hjältemod i även denna film (Spelades av Mickelsson)

Filmen börjar med att våra hjältar kommer inridandes i Dry Gulch efter flera långa veckor ute på prärien, vallandes en stor hjord med boskap som ska med tåget från Dry Gulch Station. Efter djuren lastats på tågvagnarna får cowboysen (och cowgirlen) sina välförtjänta pengar, och rider in (Frank the Tank rider på en stor Oxe som heter “Dog”) till Hank Niehousers Barber Shop för att tvätta av sig resdamm och två veckors kroppsodör. De kostar alla på sig ett VARMVATTENsBAD (Kostar $5), klippning, rakning (Hmmm… kanske rakade inte Mary sig… eller åtminstonde inte ansiktet) och en flaska whiskey. Efter vi kramat ur varenda möjliga kameravinkel av Mary “Sunset” Sue’s löddriga bad-scen, var det dags för gruppen att dra på sig nytvättade (Ja, de är snabba på det kinesiska tvätteriet i grannhuset) kläder och ge sig av mot saloonen. Skymningen har precis börjat falla (ok, de kanske inte var så snabba ändå) och de möts av sång och musik. Inne på saloonen är det full fart, med lättklädda (Enligt dåtidens standard) horor och svettiga karlar, pokerspel och öldrickning (Konstigt när ölen kostar en nickel per glas).

De tar sig fram till baren poch beställer en flaska rotgut-whiskey var, och börjar snabbt skölja ner eventuellt resdamm som må finnas kvar i strupen efter den första flaskan. Butch och Frank the Tank slår sig sedan ner vid ett pokerbord och börja lira. Då Frank uppenbart inte vet hur man lirar poker, men ändå vinner sin första giv, blir han anklagad för fusk. Snart är ett fullskaligt slagsmål igång. Butch och Frank röjer bort de andra spelarna snabbt och effektivt, men så kommer en lortig och tobak-tuggande cowboy, med svart hatt, fram till dem och kräver att de köper honom och hans polare nya öl, då dessa spilts ut under slagsmålet. Nytt slagsmål uppstår och denna gång drar Frank sin pistol och skjuter killen. Smiley (som killen med svarta hatten heter) skjuter tillbaka. Inga allvarliga skador sker (Folk blir skjutna hela tiden och dör gör man bara om man är statist eller om det är en slutstrid). Då kommer vicesheriff Scruggs (Lortigast av dem alla, och alla inne på saloonen måste sluta slåss och skydda näsa och mun istället) och stoppar striden. Butch anses vara skyldig till bråket och får betala $1 eller tillbringa natten i fängelset. Han offrar $1 på att slippa tillbringa natten i samma hus som vicesheriff Scruggs.

När allt lugnat ner sig kommer en välklädd man fram till dem och presenterar sig som Michael O’Keefe, och han är tidningsredaktör för Dry Gulch Star. Han förklarar att Smiley är en gunslinger som jobbar åt Godsägaren John Taylor, som nyligen köpt upp Dry Gulch Bank och General Store. Taylor är uppenbart up-to-no-good, och gruppen har nu blivit indragna i det hela då de bråkat med Smiley.

Nästa morgon när de kommer ut på huvudgatan är det full uppståndelse. Smiley tvingar en ung 10-årig gosse dansa blydansen för att denna spillt vatten på Smiley’s redan absurt skitiga stövlar. Frank the Tank och de andra går och avbryter honom. Smiley blir förbannad och utmanar Frank på duell.
De stegar upp och skjuter, och trots bra skytte så är det Frank som biter i gruset (Mickelsson behövde åka hem och packa inför sin Norge-resa dagen därpå). Vicesheriffen kommer och hindrar de andra från att hämnas. Smiley åker i fängelse.

Vår kvarlevande hjältar sitter sedan på saloonen och sörjer, varpå änkan Emma Miller kommer dit tillsammans med den 10-årig gossen Charley som de räddat från Smiley. Hon ber dem komma till kyrkan nästa dag, då hon ska säga några tack ord om Franks hjältemod.

Nästa dag i kyrkan sörjer de vidare, men möter även John Taylor. Han kommer fram och beklagar sorgen, och att han ska tillrättavisa Smiley senare. Smiley står i dörröppningen på kyrkan och ler. Till kvällen har alla sörjt klart och festen börjar. Alla super och är glada igen.

Plötsligt kommer en till synes ensam häst ner längs gatan. När den kommer närmare visar det sig att den inte var ensam. Michael O’Keefe ramlar av hästen så snart den stannar. Michael är svårt skottskadad och blir snart inburen till Doc’s kontor. Doktorn lyckas (Naturligtvis) lappa ihop Michael tillräckligt mycket för att denne ska kunna avslöja att han förföljt…

Mer än så kan vi tyvärr inte avslöja! Se Showdown in Dry Gulch Station! Snart i en videobutik (bland hyllorna längst bak i butiken, nästan ända bak bland de allra mest barnförbjudna porrfilmerna) nära dig.
Last Updated ( Saturday, 04 March 2006 )

Heffe

060217
Igår den 16/2 så tog sig Heffe friheten att ta sig ut till friheten.

Han har lyckats bita hål i nätet in till höet, där han kunde putta bort en planka och krypa ut.

Olyckligtvis för honom så kom husse precis ut då för att släppa in hundarna.
Efter lite jakt, lite slit och med hjälp av Linda – svartviolett, som precis kom förbi för att lämna av ett par vingar hon och Oskar lånat av oss, så kunde den lilla rymlingen sättas in i sin bur igen.

Matte fick således ta sin hammare, lite nubb å ge sig ut i snöyran för att laga bur.
Med lite ståltråd så var hålet fixat och en extra nätdel sätter nu stopp för friheten.

061008 – Heffes Mansion utan Heffe, går det?
Jag och Jonnie packade oss ut idag för att göra all möjlig slags nytta på gården. Jonnie plockade lite och jag tänkte städa mansionet (Kaningården). Men när jag öppnade dörren så kändes det konstigt, nånting var inte sig likt. Såg in i huset, där låg kaninerna ihop. Tossan hoppade runt i en cirkel när jag öppnade, Heffe föll ihop men hon skuttade tillbaka och stöttade upp honom så han kunde sitta igen.
Tog upp honom i famnen för att undersöka vad felet var, han kändes utmärglad, tunn och utan muskler. käkarna var hårt sammanbitna och han dreglade. Väldigt skumt då jag senast igår såg honom skutta omkring och se pigg ut.

Han blev sämre och sämre de kommande 10 minuterna och till slut låg han ledlös på min arm.
Tyckte så synd om honom, men jag kände ändå mest för Tossan som älskar Heffe så mycket och nu skulle bli änka.

Tänkte att han skulle avlivas så fort som möjligt så han skulle slippa lida.
Jag vet hur man gör för att knocka kaniner och mindre djur, skolan har lärt mig det. Men jag förmådde inte att göra det på mitt eget djur, tänk om det skulle bli fel. Alternativet var om någon kunde skjuta honom istället.
Ringde Therese som inte bara är sömmerska och rallyförare, utan även jägare. Men hon var i Bergsjö på tävling.
Grannen var inte heller hemma, så det blev bara att vänta ut den kritiska tiden.

Kanske var det ödet att de inte skulle vara hemma, för efter en timme började han repa sig och drack flera cl vatten.
Ansåg att han skulle ha det bäst med Tossan och släppte tillbaka honom dit efter den stora städning jag först tänkt mig på dagen.
Då åt han till och med gräs.

Är nu förberedd på att springa ut några gånger ikväll med vatten till honom och se om han vill ha.

Vi får se hur det går inatt.
*Håller tummar*

 

061009
Ja imorse så var han död. Det förstod jag innan jag öppnat dörren till kaninhuset. Tossan satt ute själv, det brukar hon inte göra.
Vi får se hur hon klarar livet som änka. I värsta fall får jag försöka att hitta något sällskap åt henne. Vad vet jag inte.

Men nu mår Heffe bra iallafall, massor av klöver att äta, bara för honom.

Ballard

Contributed by Krykan 
Saturday, 25 February 2006

Jag vill bara nämna fiskarnas gud den allsmäktiga BALLARD, Han är och förblir min förebild…All Hail ballard or die^^

Reply by Daarkh 
Saturday, 25 February 2006

Hehe… jag ska fixa upp en idolbild på honom åt dig.

Och jag bara måste lägga till ett citat jag hittade på forumet Djurportalen där folk sitter och är hatiska mot alla som har denna typ av fisk.
Citat från sidan: “Om du köper golfbollar efter att ha läst ovan nämnda artikel hoppas jag att du slutar med akvaristik så fort som möjligt innan fler fiskar får lida av dina och anndras sjuka begär. BLÄ! 

Här kommer idolbilden – Enjoy!

Nuclear War by the eyes of Milton Betholicious

Innan EverQuest och World of Warcraft fanns, så spelade jag en massa på ett MUD spel som heter Nuclear War. Jag la ner ganska mycket jobb på att göra iordning karaktärsbilder på flera av de andra spelarna, kartor över området och mycket annat.

(MUD står för Multi User Dungeons och är textbaserade rollspel via t ex telenet klient)


Huvudsidan
Kartan


Exempel på karaktär och spelarporträtt

 

Miljöbeskrivning

Jag tittade in i det lilla väntrum som lyckligtvist stod olåst på Gävles busstation. Det var vatten över hela golvet, då någon verkar ha roat sig med att slå sönder både en toalett och ett tvättställ där inne. Abbe kom upp bakom mig och med ett suckande förkunnade han att nästa buss till Sandviken gick inte förrän kl åtta. Det var en ganska kall oktobernatt och vi båda var lite för dåligt klädda för att sitta ute och vänta. Försiktigt klev vi genom det centimeterdjupa vattnet och klättrade upp på varsin bänk. Lamporna här inne var trasiga, men rummet lystes ändå upp att de skarpa gatulamporna utanför de stora fönstrena. En unken doft av avlopp hängde över rummet och ljudet av det porlande vattnet från toaletten fick oss att skratta, dels av trötthet efter den långa kvällen på Black Ice festivalen, dels av den ganska skrattretande syn av oss båda uppflugna på varsin bänk-ö, ute i ett kallt hav av toalettvatten. En bunt riktigt usla skämt om flaskpost och överlevnadsmetoder kastades mellan oss i några minuter innan tröttheten blev mer påtaglig. Abbe drog sin jacka över sig som ett täcke och somnade ganska fort. Själv låg jag vaken på den hårda träbänken och stirrade ut i rummet vi låg i. Fönstren verkade vara gjorda i nån slags tjock plast istället för glas och fungerade nu som en reklamplats där någon ville upplysa omvärlden om att en viss Maria H var en hora. Under fanns ett telefonnummer som jag antar gick till Maria H om man nu ville utnyttja hennes tjänster. Aningen road fortsatte jag läsa klottret som också prydde informationstavlan och toalettdörren. En färgkaskad av skvaller talde om för mig att ”Brynäs Härskade”, ”J hjärta J = Sant” och att nån Hasse hade en stor kuk men att någon annan ansåg att han dessutom var bög.

Nån timme passerade och jag började nu bli ganska stel i kroppen av den hårda träbänken. Dessutom hade jag nu börjat frysa. Avundsjuk lyssnade jag på Abbes lugna andetag och önskade att jag också kunde få sjunka ner i sömn. Jag sökte med blicken igenom det lilla rummet ytterligare ett par gånger i hopp om att hitta nått som kunde användas som filt, men gav snabbt upp då allt utom bänkarna nu låg under det lortiga vattnet. Jag slöt ögonen och la mig ner på nytt och jag minns hur jag hoppades att denna natt skulle ta slut nångång. Strax efter vaknade jag av att Abbe ruskade liv i mig. Det hade tydligen gått några timmar och bussen skulle nu komma vilken minut som helst. Vattnet hade äntligen slutat rinna och låg nu stilla över hela golvet. En tunn hinna med is hade börjat bildats runt dörren där den kalla morgonluften sipprade in genom springorna. Redan blöta om fötterna sedan vi kom in, struntade vi i vattennivån och plaskade ut mot busshållplatsen. En svag sol började leta sig fram mellan husen och även om den inte värmde så mycket var det skönt att se den. Den sken mot oss som en bekräftelse att natten äntligen var slut.

Trolltyg i Tierp

Tipp-i-Tippande dansade den lilla rödluvade filuren runt i hallen, hällandes sand i hörnen och snikandes av värmen. Lycklig var han över det enkla liv han levde. Lugnt, utan bördor och framför allt gratis.

Plötsligt kändes en välbekant stank och strax hördes även de bekanta tunga stegen.

Dörren slets upp och in klampade den fete.
”BLIND!”Vrålade han och hans arm täckte hans känsliga ögon. ”LJUST!”
Han slog igen porten för att stänga ut det fruktansvärda dagsljuset.

Hans ögon var tårfyllda efter den korta promenaden i det skarpa ljuset, och irriterat sätter han sig på golvet.
Först nu upptäcker han den lilla tomten som gömmer sig bakom den stora kistan som står där.
Han sniffar ett par gånger för att försäkra sig om att han känt rätt… Hans ögon gör honom ingen nytta, men näsan sviker inte.

Han greppar den lilla varelsen med oväntad snabbhet och lyfter honom omilt mot sitt groteska ansikte.
”Hörru, ful pyssling.. du lortar ner !” Säger han och skakar om tomten så dess luva flyger all världens väg.

Tomten försöker snabbt komma på nåt att säga för att inte sluta som snacks.
”Du ser ledsen ut” klämmer han plågat fram under Trollets hårda grepp.

”Mhmm…” Trollet torkar bort snor från sin näsa med armen på hans lortiga tunika.
”Berätta…” Försöker tomten igen.

”Hittade Fin Flicka !” Svarar Trollet. ”Hon fin som småeldarna på natthimlen”
”Tog henne hem, gav fina saker. Hon glad. Tyckte om att jag leka med henne. Tycka om jag klappa snällt.”

”Men så kom stygga dagen och hon gå. Försökte gå med henne men dum sol gjorde ont i ögon.”

”Så hon åka med stora kärran till långtborta skogen.. och jag ensam igen.”

”Jag förstår” sa tomten. ”Men om hon tyckte om dig så kommer hon nog tillbaka när hon kan”
”Tror tomte det ? Jag ganska ful !”

”Men vacker på insidan, och en del flickor ser sånt”

Trollet släppte nu ner Tomten och snöt sig i tunikan.
”Jag gå och rita fina saker och ge henne när hon komma” säger Trollet och försvinner längre in i Trollstugan.

Tomten pustar ut och hämtar sin luva. Han skyndar sig ut, men vänder sig i dörren och ler lite åt den stora lunsen som sitter där inne och ritar i dammet på golvet, och nynnar för sig själv:
”Fina Eld, Brinna Natta himmel, Söta Flicka, kom till Mig snart…..”

En Saga om Fjärilen Fjordor

Fjärilen Fjordor

En God Natt saga till min vän Fragment i vintermörkret. 

[Kapitel 1]
Det var inte helt utan smärta han vecklade ut de nya utväxterna på sin rygg.. visst de var vackra att se på, och hela han kändes betydligt lättare och smidigare än tidigare men mest av allt ville han tillbaka till sin skyddade sömn, instängd i sin trygga puppa. In till den behagliga värmen och trygga känslan av att vaggas av den tunna grenens rörelser i vinden.

Vinden. Plötsligt kände han vinden.. en kall rå vind, som slet tag i hans ryggutväxter, och tvingade honom att vackla ett par steg bakåt. Ett par steg som inte fanns underlag till, och han befann sig nu fallandes på väg mot marken.

Det tog några ögonblick innan han insåg vad som hänt, och ytterligare några microsekunder innan paniken sköljde över honom.
Sprattlandes försökte han få tag i en gren, en kvist, ett strå… vad som helst för att hindra hans fall.

Men så kom ytterligare en vindpust, och han kastades handlöst ut från skuggan av det unga träd som varit hans väktare under den sömn som återfött honom till det han nu blivit.
Men paniken började gradvis övergå till förvåning då han kände att vinden inte alls var ute efter hans spröda liv, utan att den bar honom bort från den kalla skuggan och ut i den tidiga sommarsolen sken.
Värme strålade nu mot honom och den tidigare kalla vinden var nu mer en varm sommar bris som bar honom över den närliggande ängen. Hans ryggutväxter verkade kunna hjälpa honom att rida på vinden och förhindra hans fall.

En minut blev en timme och en timme växte till flera timmar.

Fjordor njöt nu i fulla drag av vad han blivit. En nyckelpiga hade avundsjukt utryckt sin beundran för hans vingar (som tydligen utväxterna kallades), och han älskade hur han kunde kasta sig mot marken, och sedan tvärt vända upp mot skyn igen strax innan han skulle slagit sig fördärvad.

Men så slukades solen av nattens mörker och med natten kom kylan och fukten.

Fjordor landade vid skogskanten där eldflugarnas svaga sken lyste upp det lilla värdshuset ”Ängsblomman” som han sett tidigare under dagen.

Ängsblomman var ett ställe där ängens insekter kunde slappna av efter dagens hårda arbete med en rejäl mugg starknektar, och lite då och då dök det upp kusar från den stora skogen och fuktade sin strupe. Värdshusvärden var en fet Dyngbagge som kallades Krunsh.
Han hade i sin ungdoms dagar funnit den mytomspunna dynghögen bakom Bonden Granbergs gård. Han strök dock nästan med under sin festmåltid då han var nära att bli uppäten av den brandgula bondkatten Satan. Kattens tandavtryck prydde fortfarande hans ryggsköld, och han klagade ofta på hur den nu läckte in vatten när det regnade, vilket gav honom irriterande klåda i flera dagar efter varje regn.

Fjordor kom in i den rökfyllda lokalen och såg sig omkring. Ett gäng grovarbetande myror satt vid det närmaste bordet, alla med texten ”Stack 628” regelrätt tatuerade över sina ryggar, och spelade poker om dagsförtjänsten. En tusenfoting satt i ett bås och knaprade löv, medan han dreglandes spanade in den förföriska trollsländan som sakta rörde sig med exostiska steg till musiken från jukeboxen. Tre överförfriskade spyflugor skrattade och skrek högljutt och utmanade varann att göra idiotiska saker för att bräcka varann.
En skitfull mygga låg avdäckad över bardisken och blev brutalt bortknuffad av Krunsh när Fjordor kom fram.

”Så vafan ska DU ha att dricka då, grabben ?” frågade Krunsh utan att titta upp, och samtidigt som han torkade av det värsta från bardisken med en trasa.

”Eeh.. vill nog inte ha vad han tog iallafall” svarar Fjordor och nickar lite skeptiskt mot myggan vid hans fötter.

Krunsh kikar över disken och säger ”Äh.. Det kräket har inte druckit nåt av mina varor.. han kom just. Hade tydligen varit en fest med nakenbadande ungdomar borta vid Kvarndammen. Hela hans svärm var in tidigare, snorfulla hela bunten så jag slängde ut dem. Svempa här kom senare, och jag har inte orkat kasta ut honom än.”

Som om detta vore en startsignal, började nu myggan Svempa få spasmer och kräkas blod över hela golvet. Krush kastar sig med oanad smidighet, handlöst över bardisken och sliter tag i Svempas snabel och drar honom mot dörren. Ett blodigt rött spår lämnas längs golvet och krypen i lokalen stannar upp för att beskåda scenen. Flugorna börjar skratta ännu högre och snart är en av dem framme och slickar i blodspåret, påhejad av sin kamrater.

Mitt i allt ståhejet har en skum liten skalbagge kommit fram till disken och satt sig på en barstol brevid Fjordor. Hans ena öga verkar vara betydligt större än det andra, och detta öga ser ut att aldrig blinka. Istället täcks det av en gulaktig halvt genomskinlig hinna av slem.
Han tittar sig omkring lite och vänder sen sig mot Fjordor.

”Ska du tjacka sporer, Pretty Boy ?” frågar han och håller fram ett grått fröliknande objekt..

”Sporer ?” Fjordor tittar frågandes på Skalbaggen, och på fröt som hålls framför honom.

”Visst.. det senaste rökat från skogens djup. Svampkungens finaste alster. Jag har Buzz, Golden Nectar, och det nya Miiisssst ”

Fjordor tvekar lite ”Jag vet inte riktigt, har inte testat sånt där tidigare !”

Skalbaggen lyser upp lite och hans mystiska öga ser ut att ooza ut ett extra lager slem, vilket får en varlikande tår att rinna nerför skalbaggens kind. ”Aah… En oskuld.. Varför sa du inte det på en gång Pretty Boy ? Du vet..” Skalbaggen flyttar nu obevämt nära Fjordor och hans röst sänks till en raspig viskning”..hos Sammy är första gången alltid gratis!”.

Han lägger därmed det gråa fröet i Fjordors hand och slutar hans fingrar runt det. ”Du bara stoppar detta i munnen och biter hårt en gång”

Fjordor känner sig lite osäker, men vågar inget annat än att lyda och för därför sakta fröet mot munnen.
”Inte här !” Skalbaggen tar tag i hans armbåge och börjar röra sig utåt med Fjordor staplandes efter sig.

De kommer ut utanför värdshuset och Fjordor ser som hastigast hur Krunsh står lite längre bort, hukad över myggan Svempa och slår varenda droppe blod ur honom för att ha grisat ner hans värdshus golv. Svempa försöker grinandes försvara sig, men är chanslös mot det betydligt större dyngbaggen.

Därefter tar Sammy med Fjordor ner i det mörka diket vid ängen.

Diket är lerigt och botten av det täcks av en bred bäck av regnvatten. Ett flertal knott cirklar i gäng runt diket och strider om gränser mellan territorium. En blodig strid om vem som ska äga rätten till nästa dags skörd av tjurblod, då Granbergs stora tjur dagligen brukar komma och dricka från diket och äta från det frodiga gräs som bekläder dikeskanten.

Sammy leder in Fjordor under bladet från en stor växt med rabarberliknande blad, och kollar snabbt så att de inte är förföljda.
”Här grabben kan du njuta av din Mist i godan ro…” säger Sammy med en snett leende, och hans äckliga öga tycks nästan glimma i månskenet som nyfiket letar sig in under bladet.

Fjordor stoppar nu fröet i munnen och biter hårt som instruerad.
En tunn hård hinna täcker fröet, men innandömet är mjukt och kletigt, och en konstig rök pressas ut han biter i det.

Hostandes föll Fjordor ner på knä, då benen vek sig. Röken i hans mun verkar klibba sig fast och tränga djupare in i hans huvud och kropp. Hans ögon sviker nu och tårar tränger fram, och gör att hans värld förvandlas till dimma. Han försöker be om hjälp, men ur han mun kommer bara kvävda hostningar och rök. Det känns som hela hans kropp står i lågor, och snart svimmar han av i en liten hög på marken, med musklerna ryckandes i korta kramper.

Han vaknar upp och allt är grönt.. inte bara sommargräset, utan även himlen, och allt annat. Olika nyanser av grönt, men ändå grönt. En grön strimma på horisonten förkunnar att gryningen är här och att solen håller på att kämpa sig upp ur sin bädd i öster.

Han försöker resa sig, men inser att han inte har någon känsel i sin kropp. Han kan inte ens röra huvudet, utan tvingas ligga kvar där och stirra soluppgången. Han fnittrar lite lätt för sig själv då ett svagt pirrande känsla börjar visa att hans känsel är på väg tillbaka. Ett kittlande i hans tår, som sakta kryper upp längs hans ben…. …och plötsligt blir han medveten om att någon står och stirrar på honom.

[Slut på Kapitel 1]