Nidhöggs lögn

Níðhöggr av @skadi.knotdrawing


Det är en vacker morgon i Valhalla och de fyra gudarna Arnhild den Vänlige, Gudomlighet av regnbågar, Ingebjörn den Flinke – Sångens gud, Moda den åtta armade och Siggrim den Läskige, hemligheternas gud, sitter alla ute på en veranda och försöker överkomma bakfyllan från gårdagens festligheter.

Då dyker plötsligt ekorren Ratatosk, de nio världarnas budbärare, upp och ber dem att lyssna noga. För den ondskefulla drakbesten Nidhögg, som lever instängd under Yggdrasil, har tröttnat att gnaga på världsträdets rötter och istället lyckats locka till sig en mänsklig kvinna, Öda, och lurat i henne att hon måste befria besten för att inte trädet ska drabbas av röta.

Hjältemodigt har hon därmed tagit på sig att resa till dvärgarnas rike i Myrkheim för att köpa verktyg som är vassa nog för att skära genom Yggdrasils starka rötter, oviss om att hon därmed skulle påskynda världens undergång.


Gudarna bestämmer sig att resa ner till Midgård för att där följa spåren efter Öda. Tyvärr så är dessvärre vädret mycket sämre i Midgård denna dag, och en fruktansvärd storm piskar landskapet.

Arnhild, regnbågarnas gudomlighet tar fram sitt sällskapsmoln Fluffner, och denne sveper in dem alla i ett skyndande fluff så de kan trotsa vädret och ta sig fram till ruinen Grushöga, där de kan ta skydd och vänta ut stormen.


Inne i ruinen är de dock inte ensamma, utan de finner på Orre, en beryktad mänsklig tjuv. Denne vill först inte säga något men när Moda plockar fram den evigt fulle bägare Drinkner och låter dess mjöd flöda, så verkar tjuvens tunga lossna. De får veta att Orre är på väg hem från dvärgarnas rike, där han försökte stjäla lite av deras beryktade silverskatt.

På vägen hem mötte han Öda och kan därför bekräfta att hon mycket riktigt är på väg mot Myrkheim. Gudarna får dessutom lära sig en genväg genom mörkermyren, för att hinna ikapp henne.

Moda tackar Orre för hjälpen och skickar några myror för att stjäla lite silvermynt från dvärgarna som betalning för informationen.


När stormen lagt sig skynda gudarna vidare och tar vägen över Mörkermyren som Orre tipsat om. Myren är i sanning både mörk och djup, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man hoppar från grästuva till grästuva för att ta sig över myren.

Ingebjörn den flinke tar täten och  kan med smidiga hopp visa vägen för de andra och de kan snabbt passera myren.


Men för att komma vidare ner till Myrkheim, måste man passera Oändlighetens stig, vägen som inte har några kända avfarter utan fortsätter förevigt. Som tur är Siggrim den läskige väl insatt i dvärgarnas hemligheter, och kan utan större problem visa vägen genom de hemliga passagerna och in i dvärgarnas rike.


Väl framme hos dvärgarna ser de precis hur Öda släpps in genom den majestätiska porten, som sedan stängs bakom henne.

Gudarna använder sig av både insekter och ormen Ormer för att hitta den gömda bakdörren in, men även den var bevakad. Men som tur är så lyckas Arnhild charma dvärgavakten Odrik till att släppa in dem.

Väl inne försöker Ingebjörn sjunga för Öda och dvärgarna i hopp om att de ska lyssna på den olycka som de kan orsaka om de lyssnar på Nidhöggs lögner. Men Ingebjörns röst bär inte över de oväsen som dvärgarna smedjor orsakar och de får istället ta till lömskheter för att lösa problemet.

Medan Arnhilds moln omsveper dvärgarna och tillfälligt förblindar dem, tillkallar Moda varenda skägglus som kan stå att finna i Myrkheim, och beordrar dem att infestera dvärgarna därinne.

Under det tumult som uppstår, så passar Ingebjörn att använda Härmner, mungigan som kan härma alla röster, och med Nidhöggs stämma förklara för Öda att besten lurat henne och inte alls vill ha några verktyg.

Besviken över att ha blivit så grundlurad, så går Öda sorgset hemåt igen, medan gudarna reser tillbaka till Valhalla och skryta över sina stordåd.
Moda anses vara den mest ärofyllda och belönas med ännu en bägare. Dubbler, som fördubblar allt som läggs i bägaren.

 

 

Tillbaka till Gudasagas sida

Eragon

Eragon kan lätt sammanfattas som en Star Wars kopia i Fantasy-tappning. Filmen är berättarmässigt nästintill en ren stöld av Star Wars Episod 4. En stackars bondpojke får lära sig att han är den sista i en nästintill utdöd församling av speciella krigare som skyddat galax.. ehh världen, ifrån ondskan. Men så förrådes de av en av sina egna, och denna orsakade att de alla dödades. Trodde man…

Istället för ”The Force” har man magi, Istället för en ljussabel har man en drake, istället för Obi-Wan Kenobi har man grävt upp Jeremy Irons, som spelar en gammal avdankad drakryttare och som naturligtvis dör efter halva filmen. Den onda Kungen/Kejsaren har en egen mörkklädd magiker som alla fruktar men ingen rår på, och hjälten i filmen är så dum att man bara behöver hosta fram ”prinsessa” så springer han iväg hals över huvud för att rädda henne, även om det uppenbart att han är chanslös.
Denna film skulle faktiskt kunna vara sevärd, om det inte vore för att den lite väl uppenbara rip-offen sticker i ögonen på alla som sett Star Wars mer än en gång. Men är du inte lika nördig som jag så kanske du gillar den… men är du inte är en nörd, varför skulle du då se en film med drakar och magi?

Betyg? Tja.. 5 av 10, och det är främst för att jag är den nörd jag är och fortfarande är lättroad av folk som slår på varann med svärd.