1181, den 24: e Åldersommar – Gropkämpen

Orchen Mazhug blev snabbt rastlös av att sitta och vänta på sina vänner i den lilla byn Vassborn, och bestämde sig för att ta sig över Murkeälv och undersöka träsket Murkemyren på andra sidan, som hade rykte om sig att vara en farlig plats.

Sagt och gjort, Mazhug vandrade mållöst omkring i träsket för en tid, men fann till en början inget farligare än mängder av blodsugande insekter och minst lika elaka reptiler som lurade i blöta gropar och gömmor.

Men plötsligt träffades han av en liten pil, och även om den inte skadade honom mer än vad insekterna gjort, så upptäckte han snart att han drogats. Det sista han såg innan han tuppade av, var hur några människor försiktigt närmade sig honom.

Det var medlemmar ur familjen Barkvide som smygit sig på honom. De bodde här ute i träsket och var betydligt mer van än vår kringresande orch om hur man använde trakten till sin fördel.

Barkvide-bröderna var imponerade av hans storlek och muskelmassa, och så snart han vaknade nere i den fånggrop de kastat ner honom i, så skickade de ner en hungrig alligator som de också fångat tidigare. Mazhug brottades med den och lyckades vinna, till Barkvide-brödernas stora förtjusning.

De började då prata om att ta med orchen in till staden Moldträsk, och där tjäna massor av silver på att låta honom slåss mot slavar och annat spännande, inför publiken på arenan.

Morgonen efter, den 25:e dagen av åldersommaren, 1181, så sövde de ner Mazhug igen, la honom på en vagn och reste in till Moldträsk. Men väl på plats hade Mazhug vaknat och till sin förtjusning upptäckt att hans älskade yxa låg brevid honom på vagnen. Med den vassa eggen lösgjorde han sig från sina rep, kapade skallen på den unge Romgun Barkvide och flydde sedan ner längst Moldträsks gator.

Mazhug kom dock inte så långt, då den stora stadens gator patrulleras av en stor mängd stadsvakter, och dessa såg inte med blida ögon på en lortig och illaluktande orch som sprang längs stadens gator med ett blodigt vapen i sin hand.

Mazhug slogs ned av vaktchefen Orrell och hans mannar, och släpades till stadens fängelsehålor. Dagen upptäckte dock Mazhug att även hans gamla vänner, hade hamnat hos samma stadsvakt och de kunde återförenas igen.

1181, den 23: e Åldersommar – Iglarums mysteriet

Efter äventyrarna flytt från Mosshavets tempel, så drog de österut genom Arinaskogen. När de kom till slätterna och kullarna i norra Harga, så delade dom upp sig för att enklare söka av de för dem, helt okända slätterna.

Några gick rakt österut, och jagades stundvis av en drake som cirklade högt ovanför dem och såg ut som om den övervägde om de var värda besväret, men den valde slutligen att låta dom vara. De nådde efter ett dygns marsch fram till den lilla byn Vassborn,  där de splittrades upp eftersom de var lite trötta på varandras tystnad och gick åt varsitt håll för stunden.

Den andra gruppen gick sydost och hamnade i en Halvlingsstad, formad som en igelkott. Där erbjöd de sig undersöka ett mystiskt mord som skett. Havlingarna skyllde på Svartalfer som bor under deras stad. Grupper tog sig ner i underjorden, men Svartalferna hade fullt upp med att fira ett bröllop och hade inte varit ovan jord i generationer.

Då gruppen inte ville gå upp igen och erkänna att de inte hade en aning om vem som mördat folk, festade de hela natten på svartalferna bröllopsfest och smet sedan ut genom ett grottsystem. De vandrade sedan vidare österut och nådde också Vassborn.