Sägnen om Zertorme och Eners Pik

Hördes första gången från: Gycklargillet i Moldträsk

Det viskas att halvalven Zertorme var en av monstret Zygofers första generaler, men att han vämjdes över nidingens tyranniska styre och anslöt sig till östra Det glömda landets älvestamlingar för att bekämpa sin tidigare herre. När flyende hästfolk anlände under krigen lät Zertorme dem stanna på slätterna mot att de underställde sig hans kommando i krigen, och ryttarfolken håller honom därför högt i ära. Sedan blodsdimman lyfte verkar Zertorme ha fallit i svårmod. Han ska ha dragit sig tillbaka till det gamla ruinfästet Eners Pik, där magiska lågor flammar allt starkare. Folk säger att den trollkunnige Zertorme söker tämja själva elden för att vända den mot Zytera, men många bybor är skräckslagna då antalet bränder ökat runt Eners Pik. De få gånger Zertorme visat sig offentligt har han burit en mask som påstås dölja en brännskada han ådragit sig under sina eldstudier.

Sägnen om Vädersten

För många mansåldrar sedan beslöt den grymme
kung Algarod sig för att fortsätta kriget mot
Ravland i norr. Han sökte utvidga sitt rike genom
att leda en här över bergen mot Ravland
där han stupade i strid mot besvärjaren Zygofers
demonhorder, i striden försvann även den
kungliga spiran Nekhaka som en del menade
var källan till hans makt. Så kraftigt brann
emellertid kungens håg att han vägrade dö och
länge höll stånd i fästet Vädersten. Legenden
förtalte att Algarod en dag åter skulle marschera
ut för återta spiran Nekhaka och slutföra
erövringen av Ravland. Men en dag bröts förbannelsen
och kung Algarod och hans mannar
gick till sist in i den yttersta vilan. Man viskar
att Algarods krigskassa finns kvar i Vädersten,
ständigt vaktad av gastar och besvärjarens bestar.