Krönikans kärna – Spelledarens tankar

Come, ye children, listen to me.
I will teach you the fear of the Lord.

Psalm 34:11

 

Varde Ljus
I begynnelsen fanns det bara mörker… men någonstans i mörkret fanns ett väsen (eller så var väsenet mörkret själv) som idag helst kallas för “Gud”, och denne hade kraften att skapa ljus i mörkret.

Sedan passerade några evigheter i tid, tills denne “Gud” beslöt sig för att skapa världen som vi känner den. Vad “Gud” gjorde fram tills dess finns inte i vårt medvetande att veta, eftersom vi inte var skapade. Vad vi vet dock, är att vi inte var hans första skapelser, eftersom det redan fanns andra varelser där. Änglarna var “Guds” redskap, kanske är vi inte ens skapade av “Gud” själv utan någon av hans lägre tjänare fick sköta det skitgörat. Kanske är det därför vi människor är skapade med så många defekter? För om vi människor är skapade i guds avbild vore sanningen om vår “Gud” otäckare än vi kunnat föreställa oss. Om man blandar alla människor, allt från vår historias hjältar till de mest avskyvärda personer som någon existerat, och antar att de alla var skapade i “Guds” avbild, och allt som sker är hans vilja… då kan slutsatsen bara bli att “Gud” är inte god och han älskar oss verkligen inte.

“Gud”
Den allsmäktige skaparen av vår existens.
Under en tidsperiod som för oss är omöjlig att mäta, skapade denne det universum vi är en del av. De flesta vill väl tro att vår värld är den centrala delen av vårt universium, vilket naturligtvis är lika enfaldigt dumt som tidigare påståenden om att solen snurrar runt jorden, och att världen är platt.
Vår verklighet består av flera dimensionella plan, varav vi endast uppfattar en enda. Den värld vi kallar Jorden.

Kärnan av dessa världar är staden. Den tar utseendet av alla starka händelser som skett i vår värld, och har av någon anledning nu utformats till ett eko av gamla Jerusalem. Vid en första anblick kan man tro att det är en kopia av den jordliga staden, men inom ekots murar finns det ett oändligt antal vägar och förbindelser med alla existerande världar. Få av dem är dock öppna för mänskliga väsen.

Vår skapare själv är mörkret ur vilket fantasin flödar. Ett kaotiskt virrvarr av tankar och idéer som formas till att bli kreationer av hans fantasi. Alla har vi någongång suttit totalt mörker och varit i kontakt med vår gud. Tankarna sväller snabbt över och vår fantasi skenar iväg utan dess like.

Fallna Änglar
Änglarna var vår “Guds” främsta redskap. När skapelsen blev för stor för att han skulle kunna kontrollera den felfritt ensam, skapade han änglarna ur eld för att dessa skulle bistå honom genom att sköta de enklare sysslorna.

Han gav dem ett varsitt ord som de skulle sköta, och från dessa ord grundades de regler och lagar som vår verklighet bygger på. Människans förmåga till fantasi var vår koppling till vår skapare, men orsakade även det kaos som slutligen spärrade in oss i vår “verklighet”.

Änglarna var våra fångvaktare, poliser och domare. De skulle inneha makten att hålla oss fängslade inom ramarna av fantasin för att den inte skulle skena iväg och göra guds skapelser för mäktiga i sin tro. Detta funkade ett bra tag men till slut tröttnade vår skapare på sin kreation. Den vilda fantasi som grundat allt, kedjades och reglerades till den grad att han inte längre fann intresset att sköta om det hela längre. Likt ett barn som tröttnat på sin leksak, övergav allt och blev ett med mörkret igen.

Bristen på ledning orsakade kaos bland änglarna och snart startade upproret.

Kriget i Himlen
Lucifer, den ängel som “Gud” skapade först, fick även det mäktigaste av ord i Guds ögon. Han blev ljusets ängel, och därmed Guds motpol.

Han var även den första att inse att Gud övergett dem, och att det skulle troligen innebära kreationens undergång. Lucifer vägrade dock acceptera att han skulle långsamt försvinna på grund av vår skapares bristande intresse. Han beskyllde människan för att vara orsaken till att Gud tröttnat på sin skapelse. I sina försök att skapa oss i sin avbild, hade han gett oss en för stor smak för den del av honom som låg som grund till skapelsen. Fantasin.

Lucifer samlade andra änglar som delade hans hat och fruktan, vilket ledde till att änglarna delades upp i två grupperingar. Kriget var ett faktum.

Lucifers ord:


Filled with hubris, Lucifer issued a declaration of war stating that “I will ascend to Heaven; I will raise my throne above the stars of God; I will sit enthroned on the mount of assembly, on the utmost heights of the sacred mountain. I will ascend above the tops of the clouds; I will make myself like the Most High.”


Men kriget slutade med förlust för Lucifer. Även om hans makt var större än de andra änglarnas, så var hans led fulla av egoism och inbördeskonflikter, vilket gjorde att de inte kunde stå enade nog för att kunna besegra himlens alla änglar, ledda av Michael. Lucifer och hans anhängar kastades till jorden som straff för att de vågat sätta sig emot “Guds vilja”.

Inblick eller vansinne?


In 1273, Pope John XXI, then Bishop of Tusculum, estimated that the total number of angels who sided with Lucifer’s revolt numbered 133,306,668, which would suggest that they were fighting against a force of 266,613,336 angels who remained loyal to God.


Människan
Evolutionen i all ära, men sanningen ligger i att människan ÄR skapad i “Guds” avbild. Åtminstonde de närmaste en avbild vi kan uppfatta och förstå. Gud är ett barn, vars outtörstliga fantasi ligger till grund för vår och allt runt om oss existens. Vi kommer till denna värld som en liten miniatyr av gud, ett barn vars fantasi finner inga gränser. Men pga att vi måste överleva inom det reglerverk som satts upp måste vi växa upp till vuxna och “förståndiga” varelser och därmed offra stora delar av vår fantasi, vår enda kontakt med vår skapare och det som gjorde oss till en del av honom.

Jesus – Denne var den sista människan som vår skapare gjorde själv. I ett försök att skapa en balans mellan ljuset och sig själv (mörket). Lucifers anhängare såg dock detta som ett hot mot Lucifers egna ord, och såg till att Jesus aldrig hann uppnå sin sanna position.

De andra varelserna

Changelings – Dessa varelser står fortfarande väldigt nära gud, men har själva tappat insikten i att de gör det.

Magiker – Uppvaknade människor, som ser igenom den illusion som är vårt regelverk, och en del har dessutom lärt sig hur de böjer lite på dessa regler, vilket inte uppskattas av fångvaktarna.

Varulvar – Bestar som är så nära människan att de oftast inte förstår sitt ursprung och syfte. De skapades som en hybrid av människa och djur för att vara en kontakt mellan dessa varelser och som kroppsliga väktare. “Gåvan/Förbannelsen” kommer inte ifrån gud själv, utan ifrån Jordi, Ärkeängeln. Men då Jordi tappade mer och mer förtroende för männsikor, började hans bestar bli mer och mer aggresiva mot määnskligheten. Ärkeängeln Eli sattes in för att övervaka så att Jordi inte skulle låta varulvarna utplåna mänskligheten. Detta ledde till Vaulvarnas dyrkan av Gaia, Moder Jord.

Odöda – (Detta inkluderar även vampyrer) Dessa är människor som dött och vars själar borde bege sig från kroppen för att möta upp med sott öde, må det vara i himlen eller helvetet. Demonprinsen Saminga är inte känd för sin stora intelligens, utan han är mer en lie än en pincett. Men han insåg snart att han förlorade för många själar till himlen då skräcken inför döden kunde vända de flestas tro intill att be om syndernas förlåtelse. Då han avskydde att förlora lyckades han (med Lucifers hjälp) skapa de odöda. En kroppsligt fängelse för den dödes själ. Ofta hinner synderna ikapp den odöde under de många livstider de får möjligheten att “leva”, vilket gör att när den slutgiltiga döden väl når dem, är de reda att kliva rakt ner i helvete och acceptera vilket straff Saminga kunde dela ut.
Änglarna avskyr detta skedde, men även om de inte erkänner det högt inser även dem att dessa varelser är ytterst användabara.

The Abyss – Detta är det plan vår skapare befinner sig i nu. Lasombras har välsignats med gåvan att dra ut fragment av hans krafter från detta plan, och dessa manifesteras så som skuggvarelser. Inte ens änglarna eller demonerna vet om detta, och dem få som börjat förstå försvinner snabbt. Lasombras antediluvian var sanningen på spåret, och snart kom hans egen avkomma efter hans blod, Cappadocus började i sina studier av döden också finna vittring om sanningen och ur hans skugga reste sig Augustus Giovanni, de dödas herre, och dödade sin skapare.


Sagan
Den berättelse jag vill försöka berätta med denna krönika handlar om vad som sker när “Gud” likt ett barn tröttnar på sina leksaker och väljer att inte längre bry sig. En värld som stoppats tillbaka i dennes stora leklåda, för att där få drabbas av sitt eget öde.
Då den styrande makten inte längre bryr sig om vad som sker med sin skapelse, kommer den sakta men säkert förfalla. Ett kaos uppstår och dem flesta som stod näst högst i rang kommer kämpa för att återta kontrollen och rädda främst sin egen existens, men kanske även resten av skapelsen.

Det här är en fri tolkning av detta. Jag har tagit och blandat friskt mellan religion, historia och all annan fiction som tilltalat mig. Serier, Rollspel, Film, Bibeln, Wikipedia är alla fragment av min inspiration, men jag är inte ett dugg intresserad av att hålla mig till några fakta, utan sagan och dess flöde är det viktigaste.
Med det sagt, är det dags att börja skriva denna saga. Den skrivs inte i kronologisk ordning utan jag kastar in några pusselbitar i taget tills dess att vi fått ett fullständigt pussel.

// Jonnie, 8 Januari, 2008 (Uppdaterat 2010-04-12)