C7N-51N2

3PO enheten C7N ”D€4D1¥” 51N2 (Seven)
SeeSevenEn DeEuroFourDeOneYen FiveOneEnTo

Ett karaktärsförslag som aldrig användes.

Bakgrund:
Ursprungligen en 3PO Protocol Droid, som jobbat som översättare mellan de olika raser som duellerade i ”The Cauldron” på planeten Rattatak.

Utseende:
Dennes yttre plåthölje är vitfärgat, för att bästa passa in bland Rattatakis, som vanligtvis har kalkvitt skinn och kala huvuden.
Han har sett till att byta ut de gula standard ljusdioderna i hans ögonöppningar, mot en ljusanordning som kan roteras för olika färger. Kan därför variera mellan gult, rött, blått, grönt och vitt ljus från sina ögon. Dekorerar gärna sin kropp med tatueringsliknande färgslingor, men sällan med vattenfast färg.

Personlighet:
Ogillar levande varelser och ser ner på dem. Kör samma typ av citat som C3PO, men med sarkasiska toner och gärna lägger till ”rasistiska” påståenden om ”meatfreaks”. Kan dock när det passar honom, lägga till sig en väldigt smörig och ödmjuk attityd.

Viktiga färdigheter:
• Droidrepair
• Computers
• Skjutvapen

Tekniska data:
• SyntheTech AA-1 VerboBrain, vilket ger honom personlighet och känslor och förmågan att lära sig och utvecklas precis som organiska varelser.
• TranLang III kommunikationsanordning, kapabel till att återge över sex miljon språk, samt möjligheten att återskapa alla ljud han hör.

Uppgraderingar:
• Avstängningsknappen på baksidan av huvudet avlägsnad

Utrustning:

Manufactured by Cybot Galactica on the factory world of Affa, the 3PO-series protocol units were considered the most advanced Human-cyborg relations droids in the market for over a hundred years. Production on the line began at least as far back as 112 BBY and continued well into the New Republic era.

The success of the 3PO-series led Cybot Galactica to produce the C-series protocol droids during the rule of the New Republic. They had a market cost of 3,000 credits.

Cybot Galactica outfited them with SyntheTech AA-1 VerboBrains to give protocol droids personalities with emotions and the ability to learn and grow very similar to organic beings. The 3PO unit possessed a TranLang III Communications device that could reproduce over six million languages, as well as reproduce any sound it picked up. Some models, such as the pricey E-3POs, also included the TechSpan I module, making it possible to interface with Imperial networks and undocumented technologies of Imperial subcontractors.

The typical 3PO-series droid stood at approximately 1.7 meters in height with a humanoid build. Most units were programmed with a subservient, service oriented personality and a typical 3PO unit would never attack, under any circumstances even if it was in self-defense.

Each droid was equipped with a SyntheTech AA-1 VerboBrain making them capable of storing enormous amounts of information, the additional memory space was often used to keep communication modules in the active memory so that long delays could be avoided while searching for linguistic information on mid-translation. A TranLang III Communications module allowed them to be fluent in over six million forms of communication, even if they could not respond in all of them for a lack of proper communication appendages. They also had the skills necessary to quickly analyze new unregistered languages and translate them into more well-known ones.

They were even provided with an olfactory sensor that allowed them to comprehend pheromonal communication. Other useful features were a factory-standard restraining bolt mount, and the fact that their shutdown switch was conveniently located at the back of their neck, on a very easy to reach place.

Some models, such as the pricey E-3POs, also included the TechSpan I module, making it possible to interface with Imperial networks and undocumented technologies of Imperial subcontractors.

The Rattataki were a Near-Human species characterized by their chalk-white skin and bald heads. Virtually isolated from the rest of the galaxy, the Rattataki developed a violent society on their home planet of Rattatak, which involved extensive gladiatorial combat. Dark Jedi Asajj Ventress and warrior Aidus were both Rattataki. Aurra Sing may also have been part Rattataki.

Ky Narec
His ship crashed on the barbaric planet Rattatak in approximately 32 – 30 BBY. There Narec was immediately attacked by the locals. He fled and found an orphan girl Asajj Ventress, and, because he found her to be strong in the Force, taught her the Jedi arts.

Quotes:

• Hello, I am C-3PO, human cyborg relations. How might I serve you?

• Excuse me ”sir”, but may I inquire as to what’s going on?

• I really don’t see how that is going to help! Surrender is a perfectly acceptable alternative in extreme circumstances!

• The odds of successfully surviving an attack on an Imperial Star Destroyer are approximately 3,720 to 1.

• Oh. They’ve encased him in Carbonite. He should be quite well protected. If he survived the freezing process, that is.

• Had to be a mistake.

• I’m terribly sorry about all this. After all, he’s only a Wookiee!

• If I may say so, sir, I noticed earlier the hyperdrive motivator has been damaged. It’s impossible to go to lightspeed.

• Oh you’re perfectly welcome, sir.

• Sir, I don’t know where your ship learned to communicate, but it has the most peculiar dialect.

• Don’t worry about Master Luke. I’m sure he’ll be all right. He’s quite clever, you know… for a human being.

• There’s really nothing more we can do. And my joints are freezing up.

• Stupid little short-circuit! He’ll be *quite* all right.

• I didn’t ask you to turn on the thermal heater. I merely commented that it was freezing in the princess’s chamber…

• Oh, my! I… I’m terribly sorry. I didn’t mean to intrude. No, please don’t get up.

• If only you’d attached my legs, I wouldn’t be in this ridiculous position.

• Now don’t you forget this! Why I should stick my neck out for you is far beyond my capacity!

• It’s against my programming to impersonate a deity.

• His high exaltedness, the Great Jabba the Hutt, has decreed that you are to be terminated immediately.

• Oh my goodness! Shut me down. Machines building machines. How perverse.

• For a mechanic, you seem to do an incessant amount of thinking.

• I’m programmed for etiquette, not destruction!

Oskar ”Doc” Ekberg

Karaktär till Blodsband, Falun.

Gen: 12th

Rött (Fys) 13
Grön (Soc) 12
Blå (Men) 9

Potence 1
Celerity 3
Presence 3

Viljestyrka 6
Blod 11

Sire: Friherrinan Fredrika Ekberg
Childes: Ulrik och Jonathan Ekberg

från korrespodens med SL:

Boende: Jag personligen har ingen som helst koll på hur Falun ser ut utanför de få delar av Centrum jag besökt vid marknader och liknande tillställningar.
Men jag tänker mig nog min karaktär som ganska territorisk, och likt Amerikanska gäng har han nog tagit sig ett litet kvarter i närheten av eller inom resten av Ekbergs familjen (om de har utpekade områden), som han går runt och tycker sig äga (Tänker mig karaktären som lite av Bill the Butcher från filmen ”Gangs of New york”. En höjdare inom sitt eget kvarter, men inte så stor på resten av världskartan.

Så hjälp mig gärna att hitta ett sådant område, kanske i utkanten av stan snarare än att slåss med höjdarna om centrum. Så länge det finns kvällsöppna butiker och nån typ av pub eller krog han kan hänga och ragga i.
I detta område har han nog försökt skaffa sig en lägenhet under taget namn, elelr via eventuell tjänare.

Ekonomi: Han tar sig pengar när han behöver dem, vilket oftast räcker med 10,000-15.000 i månaden. Detta gör han troligen genom mindre kriminella element så som gatugäng som han skyddar lätt inom sitt område.
Polisen är redskap som troligen nyttjas av Ventrues, och min karaktär gillar när han kan hjälpa till att förstöra för makthavare. Dock är han noga att hålla sig borta från saker som uppenbart sätter honom i dålig dager hos styret av staden. Han är elak, men inte dum.

Jakt: Han lever det odöda livet som sig bör. Han använder presence för att imponera på viljesvaga kvinnor, tar med dem avsides och tömmer dem på lite av deras blod. Ger ofta tillbaka lite också, för att göra dem tillfälligt ghoulade, men upprätthåller inte det bandet, utan efter några veckor är de dödliga igen.
Han har ingen större sexuell lust till dem egentligen, men det är en del av spelet han kör med när han jagar.

Project Knights Templar

Idé på en krönika som aldrig blev spelad.

Hemlig statlig grupp försöker lösa mysteriet med Vampyrism och speciellt med Revenants, födda ghouls. De sammarbetar med en liten grupp Ventrues som vill som vanligt nyttja dem, medan de statliga försöker lura vampyrerna.

De inplanterar ghoulade foster i ovetande kvinnor och rövar sedan bort barnen när de börjar närma sig puberteten för att se om de utvecklat några krafter.

En sidoeffekt är att många av barnen blir identiska utseendemässigt.
De nuvarande är vita blonda barn.

1950 Projekt X – kemiskt framställda vamyrblod för att kunna ska obegränsat med ghouls, riktigt illa resultat

1960 Projekt X –

1970 Projekt X –

1980 Projekt X – Svarta ungar. 25-28 år

1990 Projekt X – Mexikanska ungar. Något blev helt fel med dem och de flesta av dem är nu i 15-18 års åldern och lite för nära besten.

2000 Projekt X – Nuvarande projektet. Ariska Revenants. 5-8 år

Olika krafter, typ scanners, firestarters, kameleonter osv.

Jobb, partner skjuts och sedan mördaren. På sjukhuset flyttas mördarens själ till partnerns kropp och överlever därmed. Mördaren var inte färdig med sin uppgift.
Blodsprängda ögon och spräckt spegel första ledtrådar.
Tatuering på mördaren börjar uppstå på partnern. Mördaren var vänsterhänt, partnern högerhänt.

När mördaren dödas igen, kommer hans överordnade
”Har du nån aning vad det kostade mig att hämta hans förbannade själ, nere hos S? En hel jävla massa!”
Strax efter kommer ”?” in och demonen flyr. ”?” är en kollega som är värvad av änglarna. Stokes i Dexter.

Spelarna håller vakt utanför en byggnad. Ett skarpt ljus fyller området och försvinner. Undersöks byggnaden är den helt tom. Ser ut som om inget någonsin varit där inne. Inga saker, ingenting. Allt är helt vitt. (Empty room?)

The chosen, en ung man börjar utföra mystiska helningar och annat. En sekt skyddar honom, och en annan försöker döda honom.

KARAKTÄRER

Old Helga
Kliande tant som vet saker som spelarna tvingas deala med.

Tidsdemon
Kan inte ha klocka för den visar fel direkt, men han har fetish på att ha dem trots att han alltid vet exakt vad klockan är.

Vaulvsforskare
Försöker bota varulvar, men lyckas inget vidare. Andra varulvar anser det vara hedniskt att försöka bryta med Gaia.

Spooks:

En av spelarna har haft sina föräldrfar på besök. Somnar på soffan och vaknar senare. Ser sin far sitta i en fåtölj mittemot säger något men inget hörs. Sen ringer telefonen och när personen svarar är det modern. Fadern dog en timme tidigare i en hjärtattack.

Begravningen sker till en av faderns favoritlåtar.

Senare träffar de i ett helt annat ärende en ”Psychic” som talar med de döda. Verkar vara en bluff, men plötsligt börjar han sjunga på faderns favoritsång. ”Förstår du budskapet nu, min son/dotter”? skriker han plötsligt.
X-Files 1:13 – Beyond the Sea

Eragon

Eragon kan lätt sammanfattas som en Star Wars kopia i Fantasy-tappning. Filmen är berättarmässigt nästintill en ren stöld av Star Wars Episod 4. En stackars bondpojke får lära sig att han är den sista i en nästintill utdöd församling av speciella krigare som skyddat galax.. ehh världen, ifrån ondskan. Men så förrådes de av en av sina egna, och denna orsakade att de alla dödades. Trodde man…

Istället för ”The Force” har man magi, Istället för en ljussabel har man en drake, istället för Obi-Wan Kenobi har man grävt upp Jeremy Irons, som spelar en gammal avdankad drakryttare och som naturligtvis dör efter halva filmen. Den onda Kungen/Kejsaren har en egen mörkklädd magiker som alla fruktar men ingen rår på, och hjälten i filmen är så dum att man bara behöver hosta fram ”prinsessa” så springer han iväg hals över huvud för att rädda henne, även om det uppenbart att han är chanslös.
Denna film skulle faktiskt kunna vara sevärd, om det inte vore för att den lite väl uppenbara rip-offen sticker i ögonen på alla som sett Star Wars mer än en gång. Men är du inte lika nördig som jag så kanske du gillar den… men är du inte är en nörd, varför skulle du då se en film med drakar och magi?

Betyg? Tja.. 5 av 10, och det är främst för att jag är den nörd jag är och fortfarande är lättroad av folk som slår på varann med svärd.

Doom

Doom the Movie

Efter endast tre försök har jag nu sett hela filmen Doom. Tidigare försök har avbrutits pga av trötthet. Orkar tydligen inte sitta uppe hela nätterna och kolla på film längre. Filmen baseras som de flesta nördar vet, på dataspelet med samma namn, så man sätter sig väl inte med allt för stora förhoppningar.

Filmen är en fin blandning av Aliens (dvs Alien 2) och Predator (Den första med Schwarzenegger), och det syns väl att filmmakarna har suttit och kollat igenom dessa två filmer, mer än ett par gånger innan de satte ihop denna film. Tror de återanvänt precis varenda bra scen (med små förändringar förstås) som fanns i orginalfilmerna. Filmen Doom är ändå rätt ok på sitt enkla sätt. Allt är mörk och kusligt, alla otäcka ljud och plötsliga monster inhopp finns med, och en bunt coola kommandosoldater som skriker som små skolflickor när monsten visar sig vara relativt immuna mot soldatens stora bössa.

So far, so good… men sista halvtimmen av filmen mördar allt vad stämning heter. Plötsligt går filmen in i dataspels-mode, och hjälten blir så klart en superhjälte som med enkelhet slaktar allt i sin väg. Naturligtvis har man även filmat så man ska känna igen sig ifrån spelet om man lirat det. Pinsamt standardiserat slut förstör det lilla nöje jag först hade i filmen och jag ger den 4 av 10 i betyg, mest bara för att den på sätt och vis hyllar bra filmer som tidigare nämnda Aliens och Rovdjuret.

Rädslan för spelvåld är överdriven

I går (14 Maj, 2008) skrev Anders Bergsten (kd) att det populära spelet Grand Theft Auto 4 borde förbjudas då det innehåller våld.
Orvar Säfström, programledare och kulturskribent, skriver i dag att det inte finns anledning till oro.
Det är varken Grand Theft Auto, Marilyn Manson eller ”Sopranos” som får människor att bruka våld mot varandra på Sveriges gator. Rådande samhällsordning kommer inte att rubbas av GTA:s försäljningsrekord, skriver Säfström.

Kristdemokraten Anders Bergsten konstaterar i sin debattartikel i gårdagens Expressen att spelet Grand Theft Auto 4 sålts i rekordsiffror den första veckan sedan spelet släpptes. Nu fruktar han en våldsvåg där avtrubbade ungdomar (spelet bedöms ha samma effekt som koncentrationsläger eller tortyrkammare) slår ihjäl varandra till höger och vänster på svenska gator. Jag har den stora glädjen att kunna komma med lugnande besked till Bergsten. Jorden kommer att fortsätta snurra och vår rådande samhällsordning kommer med största sannolikhet inte att rubbas nämnvärt av detta försäljningsrekord.
Jag tänker över huvud taget inte gå in på huruvida Grand Theft Auto 4 är ett bra spel eller inte. Jag kan inte tänka mig något värre än ett samhälle där ”god” kultur får utmana medan ”dålig” kultur förbjuds och tystas. Om skapare av film, böcker och musik njuter privilegiet att få uttrycka sig fritt i vårt samhälle, varför skulle detta inte gälla i spelens värld? Inte heller tänker jag lista alla de uppmärksammade positiva effekter spelandet har på oss som utöver det. En kulturforms existensberättigande ligger inte i dess nyttoaspekter.

Bergsten frågar sig varför frågan om våld i spel inte debatteras mer i Sverige. Sanningen är att vi haft den debatten, och kommit vidare. Spel är i dag en självklar del av det svenska kulturutbudet. Jag har själv pratat spel på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg, diskuterat spelkultur i riksdagshuset (arr Fp) och assisterat vår kulturminister då hon på den årliga Spelgalan delade ut pris till årets bästa svenska spel. Ett erkännande för oss som älskar spel. Ett tecken på domedagens ankomst för förbudsivrare och skeptiker.
Bergsten verkar åtminstone inte sakna självinsikt. Han skriver själv att hans inlägg ligger nära moralpanik. Det är en korrekt iakttagelse. Fakta, forskning och argument brukar inte tilltala den som drabbats av moralpanik. Varför bry sig om verkligheten när magkänsla, anständighetskrav och egensnickrade slutsatser är så mycket mer bekväma?
Han nämner själv att varken kulturdepartementet och Medierådet stöder hans teorier, utan tvärtom menar att dessa bygger på okunnighet. Men det rör inte Bergsten i ryggen. ”Så är det naturligtvis inte” menar han och radar upp en mängd påståenden utan källhänvisning.

För den som letar finns naturligtvis forskning som visar att våldsamma spel gör spelaren våldsam. Det finns samtidigt minst lika många undersökningar som visar på motsatsen. Ett lästips (till Bergsten och andra som är intresserade av hur barn påverkas av våldsamma spel) är boken ”Grand Theft Childhood” av dr Lawrence Kutner och dr Cheryl Olson. De tillhör bägge den psykologiska fakulteten vid Harvard och har skrivit flera böcker om barnpsykologi. Kutner och Olson avfärdar i stort sett alla de myter om spel och våld Bergsten framför. På hemsidan www.grandtheftchildhood.com kan man också läsa att amerikanska Secret Service gjort en djupgående studie av alla stora skolskjutningar i landet sedan 1974. Endast 12,5 procent (en åttondel) av gärningsmännen var intresserade av spel. I klarspråk betyder det att denna grupp individer ligger kraftigt under genomsnittet vad gäller spelintresse. Däremot blir spelen – för stora delar av den vuxna allmänheten något suspekt och lite hotfullt – en faktor då medier och skadeståndstörstande advokater försöker piska upp stämningen efter dessa dåd. Efter morden vid Virginia Tech spreds snabbt ett rykte om att förövaren var aktiv spelare. Det visade sig vara helt ogrundat. I stället var han mycket intresserad av amatörteater. Men kanske vill Bergsten införa ett förbud även mot Molière?
Bergsten menar att blotta risken att någon kanske skulle kunna komma att råka illa ut i samband med att någon spelat ett spel är tillräcklig orsak att förbjuda spel. Hans tes är att ett totalförbud rättfärdigas om ”vi räddar livet på en enda ung människa”. En hedervärd vädjan, men förutom svårigheterna att bedöma om ett förbud verkligen räddat någon saknar den grund i tillgänglig fakta och statistik. Å andra sidan borde vi i linje med Bergströms logik för att förhindra eventuella dödsfall i framtiden omedelbart förbjuda politik (Palmemordet), kristendom (Knutby) och fiske (nästan 50 svenskar har redan drunknat i år).

Bergsten efterfrågar en reglering av spelutbudet, och även här har jag glädjande nyheter. Det existerar redan ett tydligt regelverk. PEGI-märkningen, som används i de flesta EU-länder graderar spel inte bara efter rekommenderad ålder utan även efter innehåll. Alla spel är tydligt märkta, vilket gör det lätt att undvika den delmängd som innehåller våld, sex eller svordomar. Kände han till dessa båda faktorer skulle han själv kunna dra slutsatsen att Grand Theft Auto 4 är ett vuxenspel som rekommenderas från 18 år. Spel är ju – tvärtemot vad Bergsten med många andra tror – inte främst en barn- och ungdomsföreteelse. Genomsnittsåldern på spelare ligger beroende på hur man räknar någonstans runt 30-strecket.
Kanske är det så enkelt att dataspel är något nytt och för många främmande. Visserligen skapades det första spelet redan 1958 men jämfört med litteratur, teater och till och med film är detta en färsk kulturform. Och Bergsten verkar i alla fall tycka att det var bättre förr. Men ondska och våld har funnits sedan vi klev ned från träden (om man nu tror på sådana konstiga vetenskapsteorier) och Masada, inkvisitionen och Auschwitz utfördes inte efter långa kvällspass med Grand Theft Auto eller ens de första datorprototyper som med lite god vilja kan ses som förfäder till dagens spelmaskiner. På en punkt har Bergsten rätt. Anmälningar av oprovocerat gatuvåld ökar i Sverige. Antagandet att detta främst beror på våldsamma spel finns dock inga belägg för, enligt Brottsförebyggande rådet.

Var ligger då skulden för vårt allt råare samhällsklimat? För att återvända till det sorgliga ämnet skolskjutningar kan jag rekommendera Michael Moores prisbelönta dokumentär ”Bowling for Columbine”. I den presenterar Moore ett slags svar då han försöker utröna varför Kanada, ett land som delar USAs passion för våldsfilm, rockmusik, tv-spel och vapen inte har en till närmelsevis lika hög våldsbrottsstatistik. Den skillnad han finner mellan de bägge länderna är att rädslan i USA används som propaganda. Amerikanska medier och politiska krafter piskar upp en hotfull stämning där fienden finns överallt, och där individens rättigheter kan offras för att hålla ”de onda” i schack.
Det är varken Grand Theft Auto, Marilyn Manson eller ”Sopranos” som får människor att bruka våld mot varandra på Sveriges gator. Som Michael Moore tror jag att det är rädslan och föraktet för det avvikande som gör det. Att i stället för att möta det nya och främmande med öppenhet och nyfikenhet instinktivt reagera med misstänksamhet och panik. Vilket av dessa beteenden Bergsten debattinlägg ger uttryck för bedömer han nog bäst själv.

ORVAR SÄFSTRÖM
Programledare och kulturskribent
Orvar Säfström har varit aktiv tv-spelare i 30 år och har fortfarande inte slagit ihjäl någon.

Krönikans kärna – Spelledarens tankar

Come, ye children, listen to me.
I will teach you the fear of the Lord.

Psalm 34:11

 

Varde Ljus
I begynnelsen fanns det bara mörker… men någonstans i mörkret fanns ett väsen (eller så var väsenet mörkret själv) som idag helst kallas för ”Gud”, och denne hade kraften att skapa ljus i mörkret.

Sedan passerade några evigheter i tid, tills denne ”Gud” beslöt sig för att skapa världen som vi känner den. Vad ”Gud” gjorde fram tills dess finns inte i vårt medvetande att veta, eftersom vi inte var skapade. Vad vi vet dock, är att vi inte var hans första skapelser, eftersom det redan fanns andra varelser där. Änglarna var ”Guds” redskap, kanske är vi inte ens skapade av ”Gud” själv utan någon av hans lägre tjänare fick sköta det skitgörat. Kanske är det därför vi människor är skapade med så många defekter? För om vi människor är skapade i guds avbild vore sanningen om vår ”Gud” otäckare än vi kunnat föreställa oss. Om man blandar alla människor, allt från vår historias hjältar till de mest avskyvärda personer som någon existerat, och antar att de alla var skapade i ”Guds” avbild, och allt som sker är hans vilja… då kan slutsatsen bara bli att ”Gud” är inte god och han älskar oss verkligen inte.

”Gud”
Den allsmäktige skaparen av vår existens.
Under en tidsperiod som för oss är omöjlig att mäta, skapade denne det universum vi är en del av. De flesta vill väl tro att vår värld är den centrala delen av vårt universium, vilket naturligtvis är lika enfaldigt dumt som tidigare påståenden om att solen snurrar runt jorden, och att världen är platt.
Vår verklighet består av flera dimensionella plan, varav vi endast uppfattar en enda. Den värld vi kallar Jorden.

Kärnan av dessa världar är staden. Den tar utseendet av alla starka händelser som skett i vår värld, och har av någon anledning nu utformats till ett eko av gamla Jerusalem. Vid en första anblick kan man tro att det är en kopia av den jordliga staden, men inom ekots murar finns det ett oändligt antal vägar och förbindelser med alla existerande världar. Få av dem är dock öppna för mänskliga väsen.

Vår skapare själv är mörkret ur vilket fantasin flödar. Ett kaotiskt virrvarr av tankar och idéer som formas till att bli kreationer av hans fantasi. Alla har vi någongång suttit totalt mörker och varit i kontakt med vår gud. Tankarna sväller snabbt över och vår fantasi skenar iväg utan dess like.

Fallna Änglar
Änglarna var vår ”Guds” främsta redskap. När skapelsen blev för stor för att han skulle kunna kontrollera den felfritt ensam, skapade han änglarna ur eld för att dessa skulle bistå honom genom att sköta de enklare sysslorna.

Han gav dem ett varsitt ord som de skulle sköta, och från dessa ord grundades de regler och lagar som vår verklighet bygger på. Människans förmåga till fantasi var vår koppling till vår skapare, men orsakade även det kaos som slutligen spärrade in oss i vår ”verklighet”.

Änglarna var våra fångvaktare, poliser och domare. De skulle inneha makten att hålla oss fängslade inom ramarna av fantasin för att den inte skulle skena iväg och göra guds skapelser för mäktiga i sin tro. Detta funkade ett bra tag men till slut tröttnade vår skapare på sin kreation. Den vilda fantasi som grundat allt, kedjades och reglerades till den grad att han inte längre fann intresset att sköta om det hela längre. Likt ett barn som tröttnat på sin leksak, övergav allt och blev ett med mörkret igen.

Bristen på ledning orsakade kaos bland änglarna och snart startade upproret.

Kriget i Himlen
Lucifer, den ängel som ”Gud” skapade först, fick även det mäktigaste av ord i Guds ögon. Han blev ljusets ängel, och därmed Guds motpol.

Han var även den första att inse att Gud övergett dem, och att det skulle troligen innebära kreationens undergång. Lucifer vägrade dock acceptera att han skulle långsamt försvinna på grund av vår skapares bristande intresse. Han beskyllde människan för att vara orsaken till att Gud tröttnat på sin skapelse. I sina försök att skapa oss i sin avbild, hade han gett oss en för stor smak för den del av honom som låg som grund till skapelsen. Fantasin.

Lucifer samlade andra änglar som delade hans hat och fruktan, vilket ledde till att änglarna delades upp i två grupperingar. Kriget var ett faktum.

Lucifers ord:


Filled with hubris, Lucifer issued a declaration of war stating that ”I will ascend to Heaven; I will raise my throne above the stars of God; I will sit enthroned on the mount of assembly, on the utmost heights of the sacred mountain. I will ascend above the tops of the clouds; I will make myself like the Most High.”


Men kriget slutade med förlust för Lucifer. Även om hans makt var större än de andra änglarnas, så var hans led fulla av egoism och inbördeskonflikter, vilket gjorde att de inte kunde stå enade nog för att kunna besegra himlens alla änglar, ledda av Michael. Lucifer och hans anhängar kastades till jorden som straff för att de vågat sätta sig emot ”Guds vilja”.

Inblick eller vansinne?


In 1273, Pope John XXI, then Bishop of Tusculum, estimated that the total number of angels who sided with Lucifer’s revolt numbered 133,306,668, which would suggest that they were fighting against a force of 266,613,336 angels who remained loyal to God.


Människan
Evolutionen i all ära, men sanningen ligger i att människan ÄR skapad i ”Guds” avbild. Åtminstonde de närmaste en avbild vi kan uppfatta och förstå. Gud är ett barn, vars outtörstliga fantasi ligger till grund för vår och allt runt om oss existens. Vi kommer till denna värld som en liten miniatyr av gud, ett barn vars fantasi finner inga gränser. Men pga att vi måste överleva inom det reglerverk som satts upp måste vi växa upp till vuxna och ”förståndiga” varelser och därmed offra stora delar av vår fantasi, vår enda kontakt med vår skapare och det som gjorde oss till en del av honom.

Jesus – Denne var den sista människan som vår skapare gjorde själv. I ett försök att skapa en balans mellan ljuset och sig själv (mörket). Lucifers anhängare såg dock detta som ett hot mot Lucifers egna ord, och såg till att Jesus aldrig hann uppnå sin sanna position.

De andra varelserna

Changelings – Dessa varelser står fortfarande väldigt nära gud, men har själva tappat insikten i att de gör det.

Magiker – Uppvaknade människor, som ser igenom den illusion som är vårt regelverk, och en del har dessutom lärt sig hur de böjer lite på dessa regler, vilket inte uppskattas av fångvaktarna.

Varulvar – Bestar som är så nära människan att de oftast inte förstår sitt ursprung och syfte. De skapades som en hybrid av människa och djur för att vara en kontakt mellan dessa varelser och som kroppsliga väktare. ”Gåvan/Förbannelsen” kommer inte ifrån gud själv, utan ifrån Jordi, Ärkeängeln. Men då Jordi tappade mer och mer förtroende för männsikor, började hans bestar bli mer och mer aggresiva mot määnskligheten. Ärkeängeln Eli sattes in för att övervaka så att Jordi inte skulle låta varulvarna utplåna mänskligheten. Detta ledde till Vaulvarnas dyrkan av Gaia, Moder Jord.

Odöda – (Detta inkluderar även vampyrer) Dessa är människor som dött och vars själar borde bege sig från kroppen för att möta upp med sott öde, må det vara i himlen eller helvetet. Demonprinsen Saminga är inte känd för sin stora intelligens, utan han är mer en lie än en pincett. Men han insåg snart att han förlorade för många själar till himlen då skräcken inför döden kunde vända de flestas tro intill att be om syndernas förlåtelse. Då han avskydde att förlora lyckades han (med Lucifers hjälp) skapa de odöda. En kroppsligt fängelse för den dödes själ. Ofta hinner synderna ikapp den odöde under de många livstider de får möjligheten att ”leva”, vilket gör att när den slutgiltiga döden väl når dem, är de reda att kliva rakt ner i helvete och acceptera vilket straff Saminga kunde dela ut.
Änglarna avskyr detta skedde, men även om de inte erkänner det högt inser även dem att dessa varelser är ytterst användabara.

The Abyss – Detta är det plan vår skapare befinner sig i nu. Lasombras har välsignats med gåvan att dra ut fragment av hans krafter från detta plan, och dessa manifesteras så som skuggvarelser. Inte ens änglarna eller demonerna vet om detta, och dem få som börjat förstå försvinner snabbt. Lasombras antediluvian var sanningen på spåret, och snart kom hans egen avkomma efter hans blod, Cappadocus började i sina studier av döden också finna vittring om sanningen och ur hans skugga reste sig Augustus Giovanni, de dödas herre, och dödade sin skapare.


Sagan
Den berättelse jag vill försöka berätta med denna krönika handlar om vad som sker när ”Gud” likt ett barn tröttnar på sina leksaker och väljer att inte längre bry sig. En värld som stoppats tillbaka i dennes stora leklåda, för att där få drabbas av sitt eget öde.
Då den styrande makten inte längre bryr sig om vad som sker med sin skapelse, kommer den sakta men säkert förfalla. Ett kaos uppstår och dem flesta som stod näst högst i rang kommer kämpa för att återta kontrollen och rädda främst sin egen existens, men kanske även resten av skapelsen.

Det här är en fri tolkning av detta. Jag har tagit och blandat friskt mellan religion, historia och all annan fiction som tilltalat mig. Serier, Rollspel, Film, Bibeln, Wikipedia är alla fragment av min inspiration, men jag är inte ett dugg intresserad av att hålla mig till några fakta, utan sagan och dess flöde är det viktigaste.
Med det sagt, är det dags att börja skriva denna saga. Den skrivs inte i kronologisk ordning utan jag kastar in några pusselbitar i taget tills dess att vi fått ett fullständigt pussel.

// Jonnie, 8 Januari, 2008 (Uppdaterat 2010-04-12)

Ansökan ôm tillfället visôm fer å hälse på i Hälsinglann

Mången tro ju de ä bar’ å åk om man vill upp te Hälsinglann. Men vi släpp ju int in va faan som helst här, så vi har nu infôrt krav på visum för er utåmsockens-fôlk. Så fylla i denna å skick in te Länsmann inna ni åk Orginala finns å ladd ner frå’ denna sie om ni örsk: www.nordmark.nu/visum.doc


Ansökan ôm tillfället visôm fer å hälse på i Hälsinglann

Alle etternamna:

Fernamne:

Personnômre:
Stolek på skona:

  • Höger:
  • Vänster:

Stolek på bôxen:

Va bor dô:

Postnômmer:
Lannskap:

Ôcken by:

Kômmun:

Tellefon:

Närmest bekant:

Ha dô käring:

  • Jae
  • Näe

Ha dô kar:

  • Jae
  • Näe

Va hete ho elle han?

Hårfärj (ôm dô ha nå hår):

Färj på ögena (bägge två):

Ha dô sett nån älj nångång?

  • Jae
  • näe

Om dô ha gjorste, varst dô rädd?

  •  branog
  •  int’se vast
  •  näe

 Ä dô kar:

  • Jae
  • Näe

Ä dô frunntimmer

  • Jae
  • Näe
  • vete’nt
Vaffö vill dô hittens da?
(Sätt e kryss i ruta)
Se snygge frunntimmer
Se snygge karar
Bryn’t dä ôm tôcke
Hôgga timmer
Äte rektigan mat
Träffe rektet fôlk
Träffe anne fôlk
Skjute älj
Äte surstremming
Plôcke bär
Fler fråger:
(Sätt e kryss i ruta)                                           jae      näe
Tror dô att dô ferstå språke?
Ha dô smaka hembränt nångång?
Tytje dô häva gôtt?
Ät dô rektet snus?
Bruker dô pissa bakôm knut’n?
Ta dô å dä skona inômhus?
Ha dô nå fjärningsmän i släkta?
Lev nå’n tå dôm?
Täntje dô flytta hit?
Har dô billjätt tebaks?

Att dä ja ha skreve hänôppe ä då sant å rektet, va ja vet:

Namnteckninga de (hannskreve)_____________________________

Datôm: ____________

Namnteckninga (hannskreve) å han som ha bjutt hit dä:

_____________________________

(Ja sôm ha bjutt hiten hän pärson lôver att han kan ta rea på sä, å inte bruke ställe tell sattyg eller nå anne kås.)

Dikt om Hälsingland

Jag vandrar hemåt i månskenet mitt i natten
under bron där jag går porlar Ljusnans vatten
Jag har varit både i norr och söder
men för Sveriges mitt
mitt hjärta blöder

Hälsingland är landskapet där jag helst sätter mina fötter
i Ljusdal är jag född och har mina djupa rötter
Om sommaren blommar bygdekulturen upp i var stuga och by
Kolsvedjabergets utsikt över sjön Växnan och älven är en vacker vy
Festligheterna i Ljusdals blomsterfagra folkpark en fin tradition
folkfest runt i bygden för både gamla och unga i form av aktion

Se Järvsös färgprakt på hälsingehambon ifrån Öjebertets topp
eller från Vallåsberget blicka ner över Färila vid Ljusnanlopp
Icke att förglömma är Lassekrog och Ängratörn med gamla anor
ej heller Delsbostämman med spelglada spelemän i långa banor
Ranungssjöns friska källvatten inramad av prunkande grönska
Vad mer en rosenskimrande och ljum midsommarnatt kan man önska.

Dikt skriven av Folke Hedqvist

Seth

En krönika i Chronicles of Darkness Vampire som utspelade sig i Los Angeles by Night, med Olof E som Spelledare.

Spelare: Jonnie

Namn: Seth
Ålder: 29
Född: 13 November, 1970
Stjärntecken: Skorpion
Kön: Man
Sexuell läggning: Relativt Hetero

Kännertecken: Tatueringar över hela kroppen, varav hela ryggen täcks av en detaljerad skorpion vars svans försvinner ner längs högra benet. Kort snaggat blekt hår. Piercingar i öronen, ögonbrynet, näsan och läppen, bröstvårtorna och en ”Prins Albert”.

Bakgrund: Seth växte upp på stranden Long Beach. Där spenderade han större delen av sin tid med att surfa och röka bort sina betyg. Relativt smart men som inte orkade bry sig förrän hans gyllende barndom var förbi och han plötsligt var tvungen att försörja sig. Den annars så soliga vardagen byttes snabbt ut mot en mörkare vardag. För feg för att försörja sig på knarklangning lyckades han få jobb på en videobutik, där han åtmistonde fick ihop existensminimum. Genom videokontakter fick han erbjudande om skådisjobb och trodde hans liv äntligen skulle vända till något bättre. Det visade sig vara en lågbudget porrfilm, och han fick inte mycket mer än en könssjukdom och pengar som täckte vad det kostade att få något mot klådan.

När den gamla videobutikägaren drog sig tillbaka fick han överta butiken till en billig peng, och gjorde snart om den till vad som lönade sig bäst. Porrfilmsbutik.

Nu började pengarna komma in och snart var han stor nog för att köpa sig ett större ställe och ta in en tjej för en liveshow. Under de senaste fem åren har porren blivit grövre och grövre och affärerna blomstrat mer och mer.

Uppträdande: Seth är en driftig kille som ofta löser alla problem så länge det bara involverar honom. Så fort andra blir inblandade blir han feg och vågar inte ta steget ut. Han avskyr konflikter och löser dem helst genom att fly. Om det inte handlar om affären eller stripporna, då han försvarar dem så långt han kan. Alla människor utanför butiken är hjärndöda zombies som lever för nästa lilla fix av deras ”drog of choice”. Kunderna är äckliga pervon, men han tycker det känns bra att ”lura” dem på pengarna, och ju rikare de verkar ju bättre betalt tar han. Inget annat än peepshowen är prissatt i butiken, men Seth har stenhård koll på hur mycket det kostar honom och vad konkurrenter tar för priser och ser därmed till att ta ut rejäl vinst om han kan.

Butiken: Dark Night Erotica är idag områdets största porrbutik, även om Seth fortfarande håller väldigt låg profil på företaget. Endast en snygg skylt med texten ”DNE” avslöjar vart butiken finns, men så fort du kommit innanför dörrarna är det ingen tvivel om vad som säljs.
I källaren av lokalen har Seth gjort iordning en minibiograf, filmbås och även 7 luckors peepshow-föreställning.
Stället är i rätt uselt skick, men defekter är noga övermålade för att ge så fräsht intryck som möjligt.

Släkt: Hans föräldrar bodde i L.A. under hans uppväxt men tröttnade på storstaden och flyttade norrut till Nebraska, så snart Seth fyllt 18 och sparkades ut ur huset. Han äldre bror Jonathan är en av stadens många advokater och gör bra ifrån sig inom en större firma. de har ingen som helst kontakt.

Vänner: Seth har få riktiga vänner kvar. De flesta har på ett eller annat sätt irriterat honom genom att tigga pengar, sitter inne i fängelse för något värdelöst brott de begått, knarkat bort sina liv eller en kombination av dem tre. Dock har han en mycket nära relation till dem tjejer som jobbar för honom. Han försöker skydda dem så gott han kan, men verkligenhet är att de nog gör ett bättre jobb på att skydda honom än tvärtom. Folk som behandlar dem illa får ”behandlingen”. En grovkalibrig revolver tryckt mot nacken och hot om att måla om stället med deras hjärna. Han har aldrig behövt uppfylla hotet och skulle troligen inte våga om det kom till kritan.
Förhållanden har heller aldrig funkat som han hoppats på, och han har nu slutat försöka nå den amerikanska drömmen om villa, hustru, barn, sankt bernard och volvo. Han ser egentligen rätt bra ut, men få kvinnor ser honom som mer än den där slemmiga killen i porrbutiken som sålde dem en liten diskret dildo med vibrator och påvisade att om den inte dög kunde han också sälja dem en ”Black Bubba XXL”. Dem få kvinnor som faktiskt låter honom komma närmare än så, är oftast fulla, kåta och ser helst att han går innan maken kommer hem. Något han börjat accepterat som en del av vardagen.

Kontakter: Seth själv är ingenting. Han har inte åstakommit någonting annat än DNE i hela sitt liv. Men han har ett enormt kontaktnät. Han känner gatugängen, langarna, hororna, porrbranchfolket, knarkarna, knarklangarna, snutarna i området, och även om han inte kollar upp dem så noga vet han att flera av hans kunder är höjdare inom politik och nöjesbranchen.

Resurser: Det är mycket pengar i porr, och även om Seth investerar det mesta i DNE, så har han så att han klarar sig och det blir pengar över. Men återigen håller han låg profil och klär sig helst i streetpunk/hiphop modet och har inte mer bling blings än han har råd att rånas på. Han kör en babyblå Ford Mustang årsmodell 1970.


September 8, 2000

Kvällen kröp fram i butiken, det var lite väl stilla för att vara en fredag. Vart var den där långa svarta killen med dem stora gula tänderna? Han brukar ju besöka oss nästan varje fredag. Vanligtvis avskyr jag hans besök, då han sprutar ner båsen som om han försökte släcka en eld med sin brandslang, men faktum är att jag hellre torkar upp ”Pocketrocket sauce” är sitter av tiden utan att tjäna en spänn.

Melody C var dessutom sen. Inte för att det gjorde något men i brist på kunder satt jag och irriterade mig på det. Om hon gav fan i att spackla upp sig till att likna någon jävla Disney-figur, så skulle hon kanske hinna in i tid. Strax efter kom hon inspringandes och aväpnade mig med sitt bländande leende. Jag hade samlat ihop mig för att skälla lite på henne men när hon leende skuttade förbi mig på sitt vanliga energifyllda skolflicke-sätt kunde jag inte förmå mig säga något elakt åt henne.

Dessutom hann jag inte. Som om någon nu låst upp portarna till syndens lustgård (trevligt ställe ner i downtown, synd att branden stängde ner dem för gott) så välde det in folk. Först kom en stammis in. Ett litet orientaliskt äckel, men som betalar bra och tjejerna älskar att showa för honom. Strax efter dök det upp en slemmig sak i läderklädsel och med bar överkropp under jackan, med sig hade han även en uteliggare eller något som han raggat upp i nån gränd på väg in. Jag la på mitt ”game-face” och försökte var trevlig mot dem, men gav snabbt upp då lodisen snart insåg att vi sålde porr och inte sprit, och börja rabbla varenda fördom hans sorgliga ursäkt för söndagsskolefröken rimmat ihop sånger om. Jag har sett det massor av gånger förut. Något litet pervo tänder på tanken att få ett lortigt finger inkört rektalt medan han runkar till stripporna. Får väl dem att känna sig lika lortiga som rocken uteliggaren bär, och uteliggaren får förhoppningsvis trevligt senare på kvällen, med en billiga flaska rostlösning och ett finger som luktar skit.
Som tur var dök några av de lokala Vatos-killarna upp och försökte köpa in sig till flickorna för något billigt krimskrams. Tog skräpet och fann en hyfsat snygg ring bland allt och lät dem få 30 minuter i peepshowen.

Strax därefter gick allt åt helvete!