ETV-Introt

Detta är som sagt endast introt till våra tv-sändningar. Det klipptes ihop med blandat skräp som vi samlat in under en dags filmande, och klipptes ihop (minns inte ens vem som klippte, jag kan t o m varit involverad i det själv) till en låt som Johan Bakke hade i sin väska. En disco-remix av “The Final Countdown”.

Medverkande var:
Johan Bakke
Johan Nilsson
Jerker Elfström
Henrik Anderson
Jens Söderhäll
Jonnie Hedqvist
Martin Lundström
Daniel Berg

Inspelad:
Hösten, 1993 – I Hammarskolans lokaler och runtom Sandviken

Crazy Fight II

Crazy Fight II – The Fortress of Gärdåsen

Med tanke på hur kul vi hade när vi spelade in Crazy Fight, så bestämde vi oss att göra en uppföljare. Lite mer budget, lite mer kunskap om hur man filmar och redigerar, lika lite planering. Hela filmen improviserades på plats medan vi spelade in den.

Medverkande:

  • Henrik Olsson
  • Henrik Östh
  • Jocke Pårs
  • Jonnie Hedqvist
  • Lars-Olov Embretsén
  • Magnus Eliasson
  • Pär Olsson
  • Thomas Persson
  • Tony Hansson

Crazy Fight

Så Jonnie kom hem till Ljusdal efter ha gått sina första månader med film, tv & video utbildning. Berättar förtjust för sina vänner om utbildningen och visar dem även lite scentekniskt slagsmål han fått lära sig på teaterkursen.
Därefter vill alla vara med och spela in en film, så det gör vi. Vi plockar med oss en bunt slumpmässigt utvald rekvisita hemifrån och går upp till Gärdåsens gymnastiksal som vi brukar låna och spela innebandy i. Där improviserade vi ihop ett manus till vår egen fighter-film.

Den var så usel att vi blev tvungna att göra en uppföljare. Roligare är så här har man inte medan man gör film!

Tyvärr visade det sig att YouTube inte låter filmer vara över 10 minuter och denna är 16 minuter lång. Så jag måste försöka klippa om den innan den kan visas.

The Combat Penguin

Riktningsövning vi fick göra. Vi passade på att introducera vår första superhjälte – The Combat Penguin. Fick en massa positiv repons på den från våra vänner som gillade att vi kastade om min och Jens roll. Annars spelade jag nästan alltid den stora högljudda busen och han det lilla offret. Vår lärare sågade den helt då den bröt mot riktningarna ett par gånger, vilket som sagt var uppgiften.

Medverkande var:

  • Henrik Anderson
  • Jens Söderhäll
  • Jonnie Hedqvist

    Inspelad:
    I Hammarskolans Bildsal, trapphuset utanför och skolkorridoren. 1994

    Ljudeffekter:
    Tagna från Street Fighter 2 till Super Nintendo.

Basket-filmen

ETV-Rangers vs. ETV Psychos

Inspirerade av Galenskaperna improviserade vi ihop denna kortfilm. Kommentatorn Jerker Elfström fick inte se filmen före utan tvingades lägga kommentatorspåret i real-tid, för att det skulle låta precis så spontant som det var.

Baseball-filmen

En enkel film övning där vi helt enkelt skulle etablera en konflikt genom att tydligt visa att karaktärerna hade olika riktningar. Som vanligt la vi ner mer energi på en sketch i typisk Agne & Svullo manér, än på själv uppgiften och fick en del kritik för att vi helt tappade riktningarna i slutklippen.

Spoofs:
Dem fula svarta kanterna som plötsligt blev smalare var för att dölja handen som kastade bollen i ansiktet på mig. En tabbe vid inspelningen och vi var för slöa för att gå ut och filma om bara den scenen

Min härliga springstil kan jag bara förklara med att jag höll på att tappa mina oknutna kängor medan jag sprang. Under springturen tappade jag faktiskt mina glasögon som låg i jackans innerficka. Ren tur att vi hittade dem igen, jag är ju nästan tvärblind utan dem.

Klippet när bollen flyger genom luften är samma klipp alla tre gångerna, och man hör varje gång hur Ace flämtar till när han kastar.

Medverkande var:

  • Henrik Anderson
  • Jens Söderhäll
  • Joanna Eriksson(?)
  • Jonnie Hedqvist

    Inspelad:
    I Sandvikens stadspark, 1994

Tre i ett rum

3 i ett rum
Denna kortfilm spelades in under min KY Utbildning Grafisk design & kommunikation på Idévärlden i Bollnäs. Den spelades in på en eftermiddag, och redigerades samma kväll. Den har inget som helst egentligt budskap, bara en kort scen som vi skulle göra vad vi kunde av. Manus och dialog skrevs av vår lärare Gunnar Steiner.

Medverkande var:

Christian Johnsson
Fredrik L Estrade
Jonnie Hedqvist
Martin Berggren
Peppis Jansson

Inspelad:
2006 – I en gammal Hälsingegård utanför Bollnäs

Illustrera ett Kåseri

Fick i skoluppgift att illustrera ett kåseri. Här är mina arbete tillsammans med kåseriet. Bilderna är kraftigt förminskade men jag tror det går att se vad de föreställer. Tekniken är att jag först tecknar dem på papper, scannar dem och fyller linjer och färger med Photoshop och/eller Illustrator.


 

Jag älskar film. Både på tv och på bio. Helst bio. Det bästa är när man skolkar lite från sig själv och hoppar in på en dagbio. Mitt på dagen. Köpa lite popcorn. Gå och sätta sig i en nästan tom salong och bara fly. För det är väl det man gör. Jag kan nästan se vilken film som helst. Vilket för oss in på dagens tema:
Saker jag aldrig mer vill se på bio!
Varsågod Hollywood.

Stripklubbar

Varför ska folk alltid springa igenom en stripklubb när dom ska någonstans?
Det verkar alltid dyka upp en sån när någon stackare är jagad. Gång på gång. Film efter film!
Det är kanske fråga om kultur. Det kanske verkligen är det bästa stället att gömma sig på. I USA.
Jag tänkte först att det är gubbsjuka regissörer som vill passa på och filma lite stjärt när dom ändå håller på. Och filmar alltså. Sen tänkte jag lite till. Något djupt? Som att vi alla är strippor innerst inne, och att vi är tvungna att sälja oss för att överleva? Men så skärpte jag till mig. Dom vill visa kött. Det är väl okay, men man kanske kan variera sig lite?

Förslag 1
Kan dom inte jaga varandra inne på en tjejbastu? Där är ju folk till och med helnakna! Och så är det ju fint att ha lite trä i bakgrunden.

Förslag 2
Kanske kan man springa genom en gynekologmottagning? Då kanske det inte blir så mycket bröst, men desto fler stjärtar!

Flaggan
Jag vet inte om ni tänkt på det, men den amerikanska flaggan utnyttjas flitigt i amerikanska filmer. Nästan i varje slutscen faktiskt. Kanske är det patriotism. Kanske är det så att dom inte tror att folk har fattat var filmen är gjord och vill förtydliga det. För oss som är från ett annat land. Jag tycker bara det är lite frustrerande. Jag vill se nått nytt.

Förslag 1
Man kanske kan lägga in det i själva repliken.

President
We have a problem.
Sekreterare
You mean here? In the States?
President
Yes. In the United States of America.
Sekreterare
In the US of A?
President
Yepp!

Förslag 2
Om man vill vara mer visuell så kan man ju ha med flaggan ändå. Men då kanske trycka upp den på påslakan, underbraxor … eh … tält … jaa, vad som helst som det går att trycka på. Det blir ju lite roligare än den där flaggan i alla fall.

Åldersskillnaden
Det finns många, många filmer som handlar m kärlek. Och i väldigt många av dom här filmerna är mannen kanske tjugo, trettio år äldre än kvinnan.

Man
This i my wife Lucy, she is only eighteen. I’m seventytwo.

Bekant
Oh! Great!

Det känns mycket märkligt. Skulle jag bli ihop med en mycket äldre man så skulle jag få höra det hela tiden. Men om det nu är så att filmerna vill visa på kärlekens kraft så har jag lite andra förslag som jag hellre vill se.

Förslag 1
Jag vill se en jättestor kvinna bli förälskad i en pytteliten man. Han är från Alaska och hon flyttar in i hans igloo. Kärlekens hetta värmer upp dom flesta.

Förslag 2
Gammelmormor och Gangsterkungen blir vanvettigt förälskade. Dom rymmer. Han har ett träben och kan inte springa så fort. Hon lyfter honom i sina svaga armar. Kärleken övervinner allt.

Ska bi kul att se om jag får se nått av dom på vita duken i framtiden. Stolt jag ska bli.

Paula McManus

Miljöbeskrivning

Jag tittade in i det lilla väntrum som lyckligtvist stod olåst på Gävles busstation. Det var vatten över hela golvet, då någon verkar ha roat sig med att slå sönder både en toalett och ett tvättställ där inne. Abbe kom upp bakom mig och med ett suckande förkunnade han att nästa buss till Sandviken gick inte förrän kl åtta. Det var en ganska kall oktobernatt och vi båda var lite för dåligt klädda för att sitta ute och vänta. Försiktigt klev vi genom det centimeterdjupa vattnet och klättrade upp på varsin bänk. Lamporna här inne var trasiga, men rummet lystes ändå upp att de skarpa gatulamporna utanför de stora fönstrena. En unken doft av avlopp hängde över rummet och ljudet av det porlande vattnet från toaletten fick oss att skratta, dels av trötthet efter den långa kvällen på Black Ice festivalen, dels av den ganska skrattretande syn av oss båda uppflugna på varsin bänk-ö, ute i ett kallt hav av toalettvatten. En bunt riktigt usla skämt om flaskpost och överlevnadsmetoder kastades mellan oss i några minuter innan tröttheten blev mer påtaglig. Abbe drog sin jacka över sig som ett täcke och somnade ganska fort. Själv låg jag vaken på den hårda träbänken och stirrade ut i rummet vi låg i. Fönstren verkade vara gjorda i nån slags tjock plast istället för glas och fungerade nu som en reklamplats där någon ville upplysa omvärlden om att en viss Maria H var en hora. Under fanns ett telefonnummer som jag antar gick till Maria H om man nu ville utnyttja hennes tjänster. Aningen road fortsatte jag läsa klottret som också prydde informationstavlan och toalettdörren. En färgkaskad av skvaller talde om för mig att ”Brynäs Härskade”, ”J hjärta J = Sant” och att nån Hasse hade en stor kuk men att någon annan ansåg att han dessutom var bög.

Nån timme passerade och jag började nu bli ganska stel i kroppen av den hårda träbänken. Dessutom hade jag nu börjat frysa. Avundsjuk lyssnade jag på Abbes lugna andetag och önskade att jag också kunde få sjunka ner i sömn. Jag sökte med blicken igenom det lilla rummet ytterligare ett par gånger i hopp om att hitta nått som kunde användas som filt, men gav snabbt upp då allt utom bänkarna nu låg under det lortiga vattnet. Jag slöt ögonen och la mig ner på nytt och jag minns hur jag hoppades att denna natt skulle ta slut nångång. Strax efter vaknade jag av att Abbe ruskade liv i mig. Det hade tydligen gått några timmar och bussen skulle nu komma vilken minut som helst. Vattnet hade äntligen slutat rinna och låg nu stilla över hela golvet. En tunn hinna med is hade börjat bildats runt dörren där den kalla morgonluften sipprade in genom springorna. Redan blöta om fötterna sedan vi kom in, struntade vi i vattennivån och plaskade ut mot busshållplatsen. En svag sol började leta sig fram mellan husen och även om den inte värmde så mycket var det skönt att se den. Den sken mot oss som en bekräftelse att natten äntligen var slut.