Rav Moshe Chaim Hlebovicz

Malkavian rabbi
Author: Oskar Gudehn

Name: Rav Moshe Chaim Hlebovicz
Clan: Malkavian
Generation: 13th
Sire: Edgar Holdings
Childe(s): None
Haven: Ett litet rum, högst upp i Yakov Kahilith synagoga, korsningen Rutledge street & Bedford avenue.

Born year: 1977 (Embraced year: 1999)

Nature: Manipulator
Demeanor: Visionary

EXPERIENCE:

Total:
Total Spent:

ATTRIBUTES

Str 1
Dex 3
Sta 2

Cha 4
Man 4
App 2

Per 3
Int 3
Wit 2

ABILITIES

Alertness 1
Athletics
Brawl
Dodge
Empathy 3
Expression 2
Intimidation 1
Leadership 3
Streetwise
Subterfuge 3

Animal Ken
Crafts
Drive
Etiquette
Firearms
Melee
Performance 3
Security
Stealth 2
Survival

Academics 2
Computers
Finance
Investigation 1
Law
Linguistics 3
Medicine
Occult 3
Politics
Science

OTHER TRAITS

DISCIPLINES

Dementation 4

BACKGROUNDS

Influence 1 (Williamsburg/Brooklyn)
Resources 1 (Small savings)
Allies 3
Status 1 (Known: A neonate)

VIRTUES

Conscience 5 (Remorseful)
Self-control 4 (Hardened)
Courage 2 (Dauntless)

ROAD

Humanity 10 (Humane)

WILLPOWER

4 (Diffident)

MERITS/FLAWS

Eat Food [1pM]
Natural Linguistics [2pM]
Eidetic Memory [2pM]
Occult Library [2pM]

One Armed [3pF]
Prey Exclusion [1pF]
Soft Hearted [1pF]

APPEARANCE

BACKGROUND

Utdrag från Edgar Holdings journaler.

1999-04-18
Den nye patienten intresserar mig smått. Moshe Chaim Hlebowicz. Ung judisk man. Tydligen av chassidisk trosuppfattning. Enarmad. Överkompenserar sina fysiska tillkortakommanden med rigorösa studier. Tydligen enbart av judiskt ockulta och religiösa texter.
Han uppvisar en otrolig övertro på sina mentala och sociala förmågor, som ett sätt att tränga bort sitt sköra lekamen. Dagens samtal var en enda lång hyllning till honom själv, men osäkerheten lyser igenom. Jag låter det vara. Beundrar sprickorna på håll. Blott en sekund vågade han släppa på sin fasad och tillkännagav sina sorger över hur det motsatta könet drog sig undan från honom. Hur hans försiktiga närmanden kallt avvisades. Mannen har aldrig blivit kysst, “inte ens på min egen Bar Mitzva” som han själv uttryckte det.

1999-04-31
Tredje samtalet med Moshe Chaim. Hyllningarna har sjunkit undan, bara sorgen trängde fram och jag vältrade mig i hans osäkerhet. Han projicerar sina egna problem på människor omkring honom. Hur barnen som retade, slog och mobbade honom i skolan egentligen var de osäkra. Hur det egentligen var synd om dem. Även synen på fadern, Amshel, är en direkt projektion. Hur fadern rebellerat mot sin egen far, blivit den starka fadersfigur och auktoritära, ortodoxa patriark han saknat. Allt detta, blott en projektion av hur han själv försöker bli preis vad hans far inte var, är. Som ett tåg på räls mot sorgen. Och när den väl visade sitt anlete förstärkte jag den. Lät den ta över honom, konsumera honom. Gråtandes, depressiv gick han härifrån. Mycket kommer han ha att tänka på, mycket.

1999-05-11
Hela dagarna studerar han Tanekh och Kabbalah och judisk mysticism i sin strävan efter en plats som Rabbi. Faders-komplex. Han vill bli Rabbi som sin far, överglänsa honom, visa hur man ska göra. Inget nytt. Men rösterna han hör, vad han talar om, jag känner igen det. Detta gudaband han så hårt håller fast i, dessa texter han fjärmar sig från världen med. Jag känner igen dem. Viskningar jag redan visste om. Märkligt. Som om han redan var en del av Vårat Nätverk. Skulle han kunna vara blodsbunden, eller varför käner jag igen det så väl? Känner igen det så väl, känner igen det så väl, känner igen det så väl, så väl, så väl, så väl, så väl, så väl, så väl, så väl, så väl….

1999-06-04
HAHAHAHAHAHAHA. Virrig. Blott virrig, förvirrad, förvriden. Försvunnen i sin egen regression och förklenade skepnad av den riddare han en gång önskat att han varit. Förvirrad. Rösterna spelar honom spratt. Rösten. Jahve. Gud. Rösten spelar honom spratt. Hur kan man tro på en röst i sitt eget huvud var frågan och på den finns det så många svar, så många svar. Och sakta visar det sig, det månghövdade huvud som världen är. Sent, sent. Ack så sent. Drucken, sprucken. Han får se hur man litar på rösten, röster.

1999-06-15
Moshe verkade mer trasig än vanligt. Han orkar inte ens försöka hålla uppe den fasad han kämpar med hela dagarna. Han talade om hur man skiljer Guds röst från sin egen. Guds alla röster, för tydligen har Gud många röster, alla röster. Är det samma som vi? Så för varje ny röst gud talat med lade jag till en ny. Hans tankar så höga att de hördes långt ut, en kakafoni i hans huvud på väg mot ett stadigt crescendo.

1999-08-08
Det mörknar i sommarnatten. Allt mer rädd, förbittrad. Han vågar knappt sova längre utan har sökt sig till ett rum i sin synagoga där han vakar hela nätterna. Jag har betraktat honom. Vaggandes, sjungandes, läsandes. Under glasögonen syns mörklila ringar. Men våra samtal är så mycket mer intressanta. Det finns ett djup i dem som aldrig funnits där tidigare. Desillusionerad men fortfarande så hårt troende.
Den stora familj han tidigare talat så varmt om, den ömsinta modern och framgångsrika bröderna, nu ser han blott föraktet i deras ögon. Enarmad sedan födseln, ett guds straff för familjen och deras skam utåt. Ogift. Och trots hans brinnande tro, läshuvud och karismatiska stämma står han utanför. Inget är gott nog. Det svarta fåret. Han uppvisar även slitningar mellan det chassidiska budskapet om enkelhet och asketism och familjens, ändå över medel, tillgångar vad gäller pengar och status. Tillsammans går vi allt djupare in i slitningarna…

1999-09-23
Patiententen började blöda näsblod av sömnbrist. Han verkade inte ta någon notis om det, märkte inte ens hur jag smakade honom.
Jag gav honom mitt manipulerade rorschachtest. Han såg abstrakta mönster i allt. Letade dolda budskap, meddelanden från den högre makten. Inte ens bilderna från lemlästade kroppar gav någon annan reaktion.

1999-10-02
Första halvan av dagens samtal handlade återigen om familjen. Farfadern som dog i Vilnius judegetton. Bröderna som söker materiell och värdslig framgång och ändå får status inom den judiska församlingen. Om hur de retar honom med sina promiskuösa äventyr och kvinnliga kontakter. Hur äldsta brodern redan är gift och har barn och de andra två redan förlovade. Hur även detta område är hans skam. Intressant men inget nytt i natten.
Jag visade samma rorschachtest som förra veckan. Ögonen och handen började genast söka sig över pappret. Psykosliknande tillstånd. Patienten vaggade av och ann, sjöng och muttrade. Han talade i munnen på sig själv, talade i tungor. Ord utan vare sig mening eller betydelse, ändå klingade de av sanning och förståelse djupare än någonsin. Det upphetsade mig, länge sedan jag kände den euforin. Jag bläddrade snabbare. Snabbare. Lyssnade. “Eyh, ahla, cha kene takh, heshekel v khepr, khe cha leina abbararasola…”

1999-11-04
Han börjar visa en form av fientlig inställning till mig. Han anklagar mig för sitt eget psykiska lidande. Att han hör min röst i sitt huvud och att den konkurrerar med Gud. Att jag skulle förleda och förvilla honom. Han har börjat hålla predikningar för sin församling och att han ger dem i lika stor del som de ger honom. Att en judes problem skall hållas inom den judiska gemenskapen. Att han gjorde fel som någonsin kommit hit med sina prolem och sin ångest. Sina depressiva tankar. Kanske har jag gått för hårt fram. Pressat honom för hårt. Men på mindre än ett år har vi kommit så fruktansvärt långt. Han anar inte. Han anar inte. Det går inte att backa ur nu. Han är så nära det utbyte av sanning som vår väg lett mot.

1999-12-01
Jag fick övertala honom att överhuvudtaget komma hit. Det tog mig flera dagar av tjat och manipulation. Han vägrade först. Ville närma sig sin familj. Kände att det blev lättare då. Att synerna börjat avta. Att han nästan kunde sova om nätterna. Att Guds röst blivit tydligare och inte lika mångfacetterad. IDIOT! VAD TRODDE HAN!
Jag kunde inte förlora honom nu. Vi var för lika. Vi lärde oss så av varandra. Han är min. Han var min, han blev min, han är min. Vi är familj. Vi hade kommit så långt och han var nära att brista. Jag fick hjälpa honom över tröskeln. Snart förstår han. Han har sett världen som en torah-rulle. Det är dags att vända på arket. Studera baksidan. Den är så oändligt mycket större än de rader han tragglat om och om och om från framsidan. Oändligt. Han skall få se. Nu är det vi. Nu är.

Brev från Moshe Chaim Hlebowicz till Rebbe Amshel Hlebowicz med familj
2000-03-01
Shalom Aleichem, vördade far. Detta skriver jag på plats i Jerusalem, Skaparens, välsignat varde hans namn, egen stad.
Ursäkta min plötsliga avresa och ursäkta att jag inte hört av mig på mer än en månad.
Jag ämnar fortsätta mina studier till Rabbi det i förlovade landet.
Jag skriver mer snart.
Allt är bra. Framför mina varmaste hälsningar till min älskade mor, till mina goda bröder, till min högt skattade farmor, till mina kärleksfulla systrar och till den församling som varit min yttre familj.
Med de mest varmhjärtade hälsningar jag kan uppbringa och mazel tov,
// din son, Moshe Chaim Hlebowicz

Slarvig anteckning (på blandad hebreiska och yiddish) i marginalen på “Chep Shlaim; Hur Guds visdom finns mellan denna värld”
2002-02-02
Äntligen återvände jag till min familj. Jag har inte vågat se dem innan. Allting har varit för annorlunda. Jag behövde tid att vänja mig vid den förbannelse och välsignelse som drabbat mig. Vänja mig vid den nya stora värld som brett ut sig.
Edgar har hjälpt mig ordna ett bevis på avlagda studier. Jag är redo att se min församling och min familj igen. Jag har saknat dem. Inte som man saknade sin mamma när man var 5 år och började skolan, utan som man saknar mening eller betydelse. Som man saknar en förlorad pusselbit eller ett frimärke i sin samling.
Jag har redan skickat ett brev från “Jerusalem”, annonserandes min hemkomst. Det kommer kännas konstigt, men jag är förberedd.
Far, du anar inte hur fort jag sprang förbi dig. Hur fel du har. Ack hur jag längtar efter att överglänsa dig. Men den sådden är inte god för den skörd den ger, utan för att den är tillägnad Gud. Och så är även skörden. Och så är även denna skörd, min far.

PEOPLE OF NOTE

OTHER

De Sex Eviga Mitzvot:
1. To believe in God, and that he created all things.
2. To not believe in anything else other than God.
3. To believe in God’s Oneness.
4. To fear God.
5. To love God.
6. Not to pursue the passions of your heart and stray after your eyes.

Mamonides 13 grunder för sann tro:
1. I believe (with perfect faith that) the Creator, (Blessed be His Name), is the Creator and Guide of everything that has been created; He alone has made, does make, and will make all things.
2. I believe (-II-) the Creator, (-II-), is One, and that there is no unity in any manner like His, and that He alone is our God, who was, and is, and will be.
3. I believe (-II-) the Creator, (-II-), has no body, and that He is free from all the properties of matter, and that there can be no (physical) comparison to Him whatsoever.
4. I believe (-II-) the Creator, (-II-), is the first and the last.
5. I believe (-II-) to the Creator, (-II-), and to Him alone, it is right to pray, and that it is not right to pray to any being besides Him.
6. I believe (-II-) all the words of the prophets are true.
7. I believe (-II-) the prophecy of Moses our teacher, peace be upon him, was true, and that he was the chief of the prophets, both those who preceded him and those who followed him.
8. I believe (-II-) the entire Torah that is now in our possession is the same that was given to Moses our teacher, peace be upon him.
9. I believe (-II-) this Torah will not be exchanged, and that there will never be any other Torah from the Creator, (-II-).
10. I believe (-II-) the Creator, (-II-), knows all the deeds of human beings and all their thoughts, as it is written, “Who fashioned the hearts of them all, Who comprehends all their actions” (Psalms 33:15).
11. I believe (-II-) Creator, (-II-), rewards those who keep His commandments and punishes those that transgress them.
12. I believe (-II-) in the coming of the Messiah; and even though he may tarry, nonetheless, I wait every day for his coming.
13. I believe (-II-) there will be a revival of the dead at the time when it shall please the Creator, (-II-), and His mention shall be exalted for ever and ever.