Arkdata: Krubb 6, Kultur 1, Teknologi 10, Försvar 8. Invånare: 203
(28N, 48F, 95T, 19H, 13M)
Flera ledare kom överrens om att att Zonexpeditionerna är det bästa sättet att förbättra arkens lägen. Störst motstånd kom från Lexmark, avd Njord, som anser att rötan de drar in är inte värda skräpet de har med sig. Men Redman utses till att leda en ny expedition, och han vill ta sig till Katedromen i sektor 13I, en av få byggnader som sticker upp ur dimman från nedan. Han får med sig en stor grupp med represetanter från alla avdelningar, utom från avd Njord. Gruppen tar det försiktigt och varsamt. Bygger en bro över diket, kontrollerar de rostiga fordonsliken längs den svarta vägen och då dimman är aningen lättare än normalt så noterar de även flera mindre byggnader några hundra meter bortanför vägens bägge sidor.
De svänger av mot den närmaste av dem för att se vad det är för något, men byggnaden är en väldigt nergången ruin. Dock ser de hur en liten avgrening av den svarta vägen slingrar sig vidare in genom en massa buskage. Då både järven Tretorn och vildsvinet Ettan verkar lite skeptiska mot stigen, smyger de närmare och hittar en nedgång ner i underjorden.
Den verkar välbyggd och en bit in står en gammal ståldörr på glänt. Gammalt blodspår finns på marken och en skylt med bokstäverna TL står strax utanför.
De vågar sig ner och hittar direkt tecken på en relativt ny strid. En nervält läskmaskin har fungerat som skydd och bakom den ligger kroppen efter en äldre herre. Mannen har skjutit skallen av sig själv, men har tydliga spår efter andra skador också. De börjar gå igenom kroppen efter tecken på vem han var, den enda de någonsin sett tidigare som varit så gammal var deras moder Grete.
De hittar en hel del intressanta prylar och artifakter, men även ett brev som pekar på att mannen var Marcus Biderholt, Äldste av Ark Nifelheim.
Han tog sitt liv efter att ha skadats av zongastar och en flock av rått-liknande varelser. Hans brev pekar även på att att han ångrar hela sitt livsverk i ark Nifelheim. Brevet från Marcus upprör Redman som anser det vara kätteri mot Fader Forsmark och han bränner det.
De fortsätter ner i djupet av gången och hittar en inglasad kiosk, de facineras över alla leende människor som finns på de välbevarade löpsedlarna, men även över de stora och hela glas-skivor som täcker butiken. De bryter sig in och hittar en hel del spännande skrot.
Nedanför kiosken öppnar sig gången till en stor underjordisk sal med stora grottöppningar i varsin ende. En kraftig metallskena ligger nedanför plattformen och fortsätter i båda riktningarna. Doften av unket sjögräs ligger tungt i salen, och det gör att de tvekar för att gå längre och följa metallskenan in i mörket. De vänder istället upp för att fortsätta mot Katedromen.
Tillbaka på ytan så följer de den svarta vägen till en fyrvägskorsning, går vidare i den riktning de gissar leder mot deras utsatta mål. Förbi ett grönskande fält med höga växter, över en liten kulle och ner i en dalsänka. På väg upp för nästa kulle så reagerar de över att alla byggnaderna i detta område är i betydligt värre skick än andra. Jämnade med marken och nästan inget finns kvar av dem. Plötsligt så börjar ett av husen som fortfarande står, röra på sig mot dem… sakta glider det i deras riktning med ett öronbedövande ljud. De skyndar sig undan och ser hur huset faller samman framför dem, tills bara damm återstår.
Ut kommer det rötmyror… miljontals av dem, och var och en, stora som knytnävar. Alla backar bakåt när de ser hur myrorna i rasande takt förstör allt i sin väg, alla utom Redman som med tillit till sin gud vadar rakt ut bland myrorna. Plötsligt börjar han glöda av den obehagligt grönaktigt sken, och det är som om myrorna svarar honom och även dom börjar glöda. Skenet blir allt kraftigare och kraftigare till slutligen en explosion uppstår. Den kraftiga smällen kastar dem alla bakåt, och när de reser sig igen ser de Redman kravlar sig upp ur en krater som bildats i den svarta vägen, där han tidigare stått. Tusentals myror har dött av smällen också och de tar nu en väg runt kratern istället. Redman tar det som ett segertecken och att hans gud skyddat honom.
De bestämmer sig att nu avbryta vandringen mot katedromen, och vänder istället hem till arken. Med sig hade de flera artifakter och nya prylar som de hittat under dagens äventyr, vilket höjde standarden betydligt i arken.
Projekt TEMPEL avslutades. Det gamla rummet ”serverhall” som ingen visste vad det det användes till, omvandlades till arkens tempel i Fader Forsmarks ära. Bänkar ställdes in, det dekorerades med tyg och en helig graal av porslin som Redman fått från fadern själv, ställdes vid altaret.
Intervju av inblandade, dokumenterat av Krönikör Lea, avd Frej.