Streck 1078 – Odjursgården

Arkdata: Krubb 6, Kultur 5, Teknologi 16, Försvar 10.
Invånare: 182 (24N, 37F, 92T, 18H, 11M)

Slaven Nage försöker anpassa sig till det nya livet i avd Heimdal, en avdelning som själva aldrig haft slavar tidigare. Det hela blir inte bättre av att Heimdals andra tillskott, Arla Lättmjölk, hatar Nage för att hon också legat med Heimdals ledare, Excalibur. Arla som inte vill se Excaliburs nya slav i deras rum, ser till att hon får jobba åt Canon istället, då han vill ha hjälp med att sköta bränneriet som han byggt, men inte orkar sköta själv eftersom han har fullt upp med att leta nya prylar.
Nage lär sig snabbt att sköta bränneriet, men ett par mindre olyckor (med aning hjälp från Arla?) så lyckas Nage att klanta sönder kokaren. Canon lagar den och den blir bättre än tidigare, och kan nu rena 3 ransoer vatten om dagen och göra hyfsad sprit.
Dock väljer han att lämna tillbaka Nage till Excalibur, när han inser att det blev hans uppgift att sköta om sin slav och se till att denne får mat och vatten.

Mora passar på att få lite tid att umgås med sin vän Lea. Hon verkar dock ha hamnat i rejält dåligt sällskap och han hittar henne kraftigt nerdrogad inne hos 2 Lewis gäng, där flera av de andra mutanterna ogenerat kladdade på henne när hon uppenbart var för drogad för att värja sig. Mora försökte få henne att följa med därifrån, men stoppades direkt av Bad Hairda och de andra i 2 Lewis gäng. Mora valde att lämnna platsen ensam hellre än att ensam bråka med hela gänget.

Då hela arken bubblar av oroligheter inför den tidsfrist som Tyr satt upp om att antingen svära trohet till Tyrs ledare Yatzy, eller lämna arken för gott, väljer gruppen att avlägna sig efter dagens arbete med projekten är avslutade.

Till Moras stora förtjusning, så har diskussionen om kannibalism blossat upp också, och det har nu lagts ett projekt på att utreda om det vore ett bättre sätt att ta hand om de döda kropparna istället för att kasta ut dom i avgrunden och hoppas att de bara försvinner. Även nya projekt som en kvarn kopplad till utkikstornet påbörjas, och avd Mimer börjar organisera de fynd som kommit in och förslaget om att sätta upp ett museum av fornsaker kommer fram.

Men gruppen lämnar arken en stund, främst för att slippa all politik och intrigerande som sker där nere. De söker sig ner til den svarta vägen och väljer denna gång att gå i vägens andra riktning, de har tidigare alltid gått åt samma håll. Så nu går i i riktning som enligt kartritaren Fläck kallas Nordväst.
De passerar en skum pytteliten sjö, med fyrkantiga rör som sticker upp ur vattenytan. Någon påstår att de kallas skor-stens-rör och tydligen var vanliga på hus förr. Strax efter kommer de till en ruin full av hundliknande varelser. Då odjuren tydligt var aggressiva så slår de sig genom packet och hittar då resterna av en av utvandrargrupperna från Frej. Mutanten Always sitter hänger uppspikad på väggen innanför dörren till ruinen. Hennes döda kropp var det som lockat till sig odjurs-hundarna. Resten av utbyggar-gruppen saknas och sakerna verkar plundrade.
Medan Mora tar hand om köttet från hundarna och börjar grilla dem fri från röta, så undersöker de andra ruinen lite närmare. Det har troligen varit ett bo för människor en gång i tiden, men numera visar den sig vara en sovplats för Zongastar. En liten gast kommer utstörtande ur en skrubb och flyr ner i källaren innan de hinner fånga honom. Skrotskallarna Canon och Inte jagar efter och när de till slut lyckas fånga in och såra den lilla gasten, visar det sig att han bara var utkik och att resten av hans grupp låg och sov i källaren. Canon och Inte flyr hals över huvud ut ur ruinen för att få lite hjälp av de andra, men zongastarna följer inte efter. Efter en lång väntan, så packar de ihop köttet från hundarna och beger sig tillbaka hem med det.

Skvaller, rykten och allmän hörsägen, dokumenterat av Krönikör iDill, avd Tyr.

Streck 1077 – Nästet och Katedromen

Arkdata: Krubb 6, Kultur 2, Teknologi 16, Försvar 10.
Invånare: 185 (24N, 41F, 91T, 18H, 11M)

Yatzy håller ett tal till folket:
yatzyDet är med sorg jag ser det förfall som denna ark utstått sen vår moder försvann.
Det är med sorg jag ser hur girigt och egoistiskt min bröder och systrar sitter och håller i sina enstaka prylar, medan andra svälter och törstar.
Det är med sorg jag ser hur det svaga ledarskapet hos de andra avdelningarna, gör att folk mördar varandra över en handfull patroner. Avdelning Tyr kommer inte acceptera detta längre. Vi kommer inte acceptera att våra bröder och systrars lidande ska styras av girigheten hos några få individer.
Avdelning Tyr är i dag nästan halva arkens folk och vi har fått nog. Vi kommer under tre dagar acceptera era önskemål att gå med oss. Lämna de avdelningar som svikit er, och ansluta er till oss. När mörkret faller den tredje dagen ska folket styra arken. Precis som vi gjorde när Grete fanns här!
De som väljer att ta strid mot oss kommer nergöras och fördrivas. De som försöker hindra folket att gå med oss, kommer jagas ner och krossas. Röd är avdelning Tyrs färger, och med våra fienders blod kommer vi måla hela arken röd.
Så fråga dig själv… vart står du imorgon? Kom till oss och svär trohet till Arken Bifrost och dess folk, eller lämna din halsbricka till vakterna i schaktet när du lämnar arken för gott.

Oron sprider sig snabbt bland de olika avdelningarna. Har de något att sätta upp mot de fysiskt starka och stora antalet mutanter från Tyr? Kommer de förslavas om de underkastar sig?
Många börjar viska om att våga sig iväg från arken och bygga en bosättning någon annanstans.

Gruppen känner att de behöver få komma bort lite från arken och fundera över hur de ska ställa sig till Tyrs krav. De söker sig ner till fordonsbarrikaden för att leta lite reservdelar till Canons byggen, men hör plötsligt zongastar skrikandes en bit bort. De smyger närmare för att se vad som händer och hittar ett stort industriområde. Ut ur dimman kommer en zongast springandes rakt emot dem, och de inser snart att denne flyr från något.
Yes utstöter ett kraftfullt vilddjursvrål mot zongasten, som i panik vänder 90 grader och springer åt ett nytt håll, uppenbart stressad av hot från två håll. Gasten försvinner in i en ruin och gruppen smyger försiktigt efter.

naste

Ruinen är i flera våningar, och rostiga metallmaskiner och järnskrot ligger överallt. Golvet har delvis rasat ner i ett källarplan och även taket har stora hål upp mot övervåningen.
Ett hobbyprojekt i form av ett gammalt fordon står parkerat i ett hörn av lokalen, vilket skrotskallen Canon dras till så som en fluga till en lampa i natten. Han sätter sig på förarplatsen och letar runt efter nycklar eller liknande, men får istället en kniv i ryggen. Zongasten hade gömt sig i baksätet av fordonet.
Mora bussar sin järv på gasten, och den kortväxta varelsen har inte en chans mot mördarbesten Tretorn. Järven biter sig fast i armbågen på gasten och släpar ut denne ur fordonet. Zongasten börjar då skrika med sin höga och gälla stämma. Snart dyker det upp fler zongastar i byggnaden och på taket till huset brevid.

En stor men ojämn strid utbryter. Zongastarna är främst beväpnade med skrotknivar och liknande klingor, medan gruppen har sina mutationer och ett nyfunnet antikt skjutvapen. Vilddjuret Yes och järven Tretorn sliter zongastar i stycken på löpande band, Skrotskallen Canon återupplivar gamla myter om drakarna i norden och spyr en kaskad av eld över de anstormande gastarna, allt medan Mora och Merasin låter kallt stål avsluta livet på de sårade gastarna som krälar för sina liv. De sista gastarna försöker fly men stångas brutalt ner till bottenvåningen av vildsvinet Ettan och försvinner därmed ner i mörkret.
När striden är över avmaskerar de en av zongastarna bara för att upptäcka att det bara var en ung tonårsflicka som de mördat. Zongastarna verkar bara vara barn… betydligt yngre än mutanterna själva. Det måste betyda att det fortfarande finns människor eller liknande som fortfarande är fertila, något som mutanterna i arken inte är.
Gruppen lämnar nu resten av ruinerna outforskade, till skrotskallen Canons stora förtret. Men de andra vill hinna vidare bort till Katedromen en gång för alla.

Med raska steg följer de den väg de tidigare varit på och kommer snart fram till krönet med myrstigen. De fortsätter förbi och kommer till nya ruiner, de står nu tätare än de gjort tidigare men är även svårt brandskadade. Trästrukturerna finns knappt kvar, men de hus eller husdelar som varit gjorda av sten har stått emot tiden och moder naturs frammarsch ganska bra.
Dock känner de sig snabbt övervakade, och den smala vägen fram till Katedromen kantas av ruiner och goda tillfällen till ett bakhåll.
vileDå stiger det fram en udda varelse ur skuggorna av en byggnad. Mannen är människolik men kraftigt defekt. Hans ben är överdrivet välutvecklade och liknar mest något man skulle hittat bland rovdjuren i en bok om förhistoriska ödlor, medan överkroppen är liten och armlös. Han pratar dock artigt med dem och presenterar sig som Vile. Han erbjuder sig leda dem till Katedromen mot att de lämnar sina vapen utanför.
Yes stannar i en av ruinerna och vaktar vapnen medan de andra följer den främmande mannen.
Vile leder dem genom en stor stenmur, och in på Katedromens område. Det är vildvuxet område, med flera krokiga svart/grå träd med gulaktiga löv, tjockt gräs och flera rader med formade stenar, halvt gömda i gräset. primitiva tält och enkla byggnader av trä, plåt och sten står i rader längst de leriga gångarna tillsammans med enstaka ditsläpade fordon. Långa pålar sticker nedstuckna i marken överallt och mellan dessa hänger det långa rep och inflätade bland repen hänger det ett flertal glasburkar med ljusstumpar i och bildar antagligen någon typ av belysning om nätterna. Träskelettet av ett gammalt raserat torn står i områdets ena ände. En enorm metallklocka ligger på marken nedanför, dess tyngd har tvingat den så långt ner i den fuktiga marken att det antagligen vore omöjligt att få loss den med muskelkraft. En stor byggnad står som centrum för området. Dess stenväggar har troligen varit vita en gång i tiden, men nu är ytan fläckvis täckt av lergrå, jordbrunt och mossgröna fläckar. Taket har nästan hela rasat in och endast enstaka av de kraftiga bjälkarna som en gång höll upp taket, finns nu kvar.De leds in i Katedromen där De Utstöttas ledare, den insektoida Xyzz. Med hes stämma välkomnar han dem till Katedromen och förklarar att folket här är en samling utstötta mutanter från främst arken Midgård, men även ett par från Nifelheim och några som inte ens vill prata om vart de kommer ifrån. Det som binder dem alla samman är just att de alla är så kraftigt muterade och defekta att till och med andra mutanter ofta ser dom som missfoster och monster. De är avvaktande och försiktiga, speciellt mot dem i gruppen som inte har så synliga mutationer. De framhåller att de är vana att bli spottade och slagna på och om gruppen är där för att starta upp bråk så kommer De Utstötta att svara med hårt mot hårt.
Men mötet går fredligt till och de guidas runt och får se äpplon-odlingen, fiskepråmarna och liknande innan de avslutar besöket med lite byteshandel. De Utstötta är avvaktande och försiktiga, speciellt mot dem i gruppen som inte har så synliga mutationer.
Väl tillbaka i arken visar gruppen upp sina fynd och berättar om zongastarna, men väljer att utelämna informationen om mutanterna vid Katedromen. De lämnar även in en vacker tavla som de bytte till sig från De Utstötta, till gryningsvalvet.

Arla anses ha förtjänat sin plats bland Heimdalarna och blir därmed accepterad att byta till deras avdelning. Men till hennes stora besvikelse överskuggas glädjen över detta när hon får höra att henne ärkefiende, slaven Nage Donatello, har givits till Excalibur Matrix från 2 Lewis som ursäkt för “snedsteget” där de drogade honom, och därmed följer med över till Heimdal.
De avslutar sedan dagen med att hjälpa till med arkens projekt med verktad och odling.
Rykten säger att Tyr tänker storma avd Njord om inte de ger upp sitt monopol på vattnet, och svär trohet till “folket” (dvs Yatzy och avd Tyr). Strax före kvällen noteras det även att ytterligare 5 mutanter från avd Frej saknas, ögonvittnet har sett dem lämna arken med sina ägodelar.

konst
Tavlan från De Utstötta

Dokumenterat av Krönikör Merasin, avd Mimer.

Streck 1074 – De Leendes Grotta

Arkdata: Krubb 6, Kultur 1, Teknologi 10, Försvar 8. Invånare: 203
(28N, 48F, 95T, 19H, 13M)

Flera ledare kom överrens om att att Zonexpeditionerna är det bästa sättet att förbättra arkens lägen. Störst motstånd kom från Lexmark, avd Njord, som anser att rötan de drar in är inte värda skräpet de har med sig. Men Redman utses till att leda en ny expedition, och han vill ta sig till Katedromen i sektor 13I, en av få byggnader som sticker upp ur dimman från nedan. Han får med sig en stor grupp med represetanter från alla avdelningar, utom från avd Njord. Gruppen tar det försiktigt och varsamt. Bygger en bro över diket, kontrollerar de rostiga fordonsliken längs den svarta vägen och då dimman är aningen lättare än normalt så noterar de även flera mindre byggnader några hundra meter bortanför vägens bägge sidor.
De svänger av mot den närmaste av dem för att se vad det är för något, men byggnaden är en väldigt nergången ruin. Dock ser de hur en liten avgrening av den svarta vägen slingrar sig vidare in genom en massa buskage. Då både järven Tretorn och vildsvinet Ettan verkar lite skeptiska mot stigen, smyger de närmare och hittar en nedgång ner i underjorden.
Den verkar välbyggd och en bit in står en gammal ståldörr på glänt. Gammalt blodspår finns på marken och en skylt med bokstäverna TL står strax utanför.
De vågar sig ner och hittar direkt tecken på en relativt ny strid. En nervält läskmaskin har fungerat som skydd och bakom den ligger kroppen efter en äldre herre. Mannen har skjutit skallen av sig själv, men har tydliga spår efter andra skador också. De börjar gå igenom kroppen efter tecken på vem han var, den enda de någonsin sett tidigare som varit så gammal var deras moder Grete.
De hittar en hel del intressanta prylar och artifakter, men även ett brev som pekar på att mannen var Marcus Biderholt, Äldste av Ark Nifelheim.
Han tog sitt liv efter att ha skadats av zongastar och en flock av rått-liknande varelser. Hans brev pekar även på att att han ångrar hela sitt livsverk i ark Nifelheim. Brevet från Marcus upprör Redman som anser det vara kätteri mot Fader Forsmark och han bränner det.

De fortsätter ner i djupet av gången och hittar en inglasad kiosk, de facineras över alla leende människor som finns på de välbevarade löpsedlarna, men även över de stora och hela glas-skivor som täcker butiken. De bryter sig in och hittar en hel del spännande skrot.
Nedanför kiosken öppnar sig gången till en stor underjordisk sal med stora grottöppningar i varsin ende. En kraftig metallskena ligger nedanför plattformen och fortsätter i båda riktningarna. Doften av unket sjögräs ligger tungt i salen, och det gör att de tvekar för att gå längre och följa metallskenan in i mörket. De vänder istället upp för att fortsätta mot Katedromen.

Tillbaka på ytan så följer de den svarta vägen till en fyrvägskorsning, går vidare i den riktning de gissar leder mot deras utsatta mål. Förbi ett grönskande fält med höga växter, över en liten kulle och ner i en dalsänka. På väg upp för nästa kulle så reagerar de över att alla byggnaderna i detta område är i betydligt värre skick än andra. Jämnade med marken och nästan inget finns kvar av dem. Plötsligt så börjar ett av husen som fortfarande står, röra på sig mot dem…  sakta glider det i deras riktning med ett öronbedövande ljud. De skyndar sig undan och ser hur huset faller samman framför dem, tills bara damm återstår.
Ut kommer det rötmyror… miljontals av dem, och var och en, stora som knytnävar. Alla backar bakåt när de ser hur myrorna i rasande takt förstör allt i sin väg, alla utom Redman som med tillit till sin gud vadar rakt ut bland myrorna. Plötsligt börjar han glöda av den obehagligt grönaktigt sken, och det är som om myrorna svarar honom och även dom börjar glöda. Skenet blir allt kraftigare och kraftigare till slutligen en explosion uppstår. Den kraftiga smällen kastar dem alla bakåt, och när de reser sig igen ser de Redman kravlar sig upp ur en krater som bildats i den svarta vägen, där han tidigare stått. Tusentals myror har dött av smällen också och de tar nu en väg runt kratern istället. Redman tar det som ett segertecken och att hans gud skyddat honom.
De bestämmer sig att nu avbryta vandringen mot katedromen, och vänder istället hem till arken. Med sig hade de flera artifakter och nya prylar som de hittat under dagens äventyr, vilket höjde standarden betydligt i arken.

Projekt TEMPEL avslutades. Det gamla rummet “serverhall” som ingen visste vad det det användes till, omvandlades till arkens tempel i Fader Forsmarks ära. Bänkar ställdes in, det dekorerades med tyg och en helig graal av porslin som Redman fått från fadern själv, ställdes vid altaret.

Intervju av inblandade, dokumenterat av Krönikör Lea, avd Frej.

Streck 1070 – Zongastarna

Arkdata: Krubb 2, Kultur 1, Teknologi 1, Försvar 8. Invånare: 206 (28N, 49F, 95T, 21H, 13M)

zongastarRedan på morgonen sjuder arken av ryktet om att tre Heimdalare saknas. Två skickades iväg under kvällen för att se om de kunde undersöka skottlossningen och de har inte återkommit. Den tredje, Zonstrykaren Scott har försvunnit från sin bädd under natten. De letar och hittar Scott döende. Han har ensam försökt jaga ner Pysbesten, men besten hittade honom först. De lyckas nätt och jämnt rädda hans liv.

När de fått hem Scott igen går de ner mot den svarta vägen. På andra sidan vägen hänger den försvunna zonstrykaren Kalles spetsad på en påle. Det ser ut som hjärnan sprängts ur huvudet på honom, stulit all utrustning och kläder samt spetsat honom på denna påle som en varning. Den andra saknade zonstrykaren Simco finns dock inte där, men längre bort i dimman finns det fler varelser. De ser korta mänskliga varelser, helt klädda i lindor och trasor, som med ljusa nasal skrik påvisade att de upptäckt mutanterna också. Zongastarna vid fordonsblockaden

muscleKrossaren Muscle Propplös går plötsligt i bärsärk och springer över den svarta vägen, fram till den spetsade zonstrykaren och likt ett vilddjur kastar han sig över kroppen av Kalles och börjar gnaga på den. Detta blir startskottet och kastvapen och pilar börjar kastas och skjutas mellan de två grupperna. En av dem små varelserna träffas och faller, och plötsligt blir det total kaos bland dem och de flyr i alla riktningar, innan de till slut försvinner in i dimman. Mutanterna smyger försiktigt efter och hittar en barrikad av gamla fordon som blockerar vägen. I en gammal buss ligger kroppen av Simco, också med sprängd skalle och det mesta av hennes saker och kläder plundrade. Den varelse som träffades är också borta, inte ens blodspår finns kvar.

Mutanterna undersöker de fordonsvrak som står längst väggen och hittar diverse smått och gott. De hittar även ett relativt välbevarat flytfordon.
Innan de återvänder så erkänner Muscle att han var den som mördade Barbie tidigare. Han säger sig lida av ett obehagligt begär för kött och blod, och kunde inte hejda sig. Detta uppstod efter han skadats av pysbesten för några dagar sedan och blivit allt värre. Han tänker därför lämna arken så att inte fler faller offer för hans blodstörst. Han tar farväl och fortsätter ensam iväg längs den svarta vägen.

De övrigt tar med sig allt de kan bära och skyndar tillbaka till Bifrost. Arla och svinet Ettan lyckas även hitta en ätligt växt längst dikeskanten, och tar med några med rötter och allt för att försöka odla dem uppe vid arken också.

Dokumenterat av Krönikör Valia, avd Tyr.