Svärdets Sång – Vintergatan

Grupp 1

Ett gäng unga äventyrare från Ingehåla, en stad med ca 1400 invånare, vid floden Karvanns mynning. Gruppen känner varandra, då de alla bor i samma hyreshus, nere vid hamnen.

Huset ägs av den rik halv-alvs ätten Bärnsten (Mafaldas släktingar).

Spelare

  • ♀Chantel Malm – Dvärg Krigare. Spelas av Kelly
  • ♀Tia – Svartalf Ryttare med varghonan Shadow. Spelas av Lilja
  • ♀Yuki – Alv Tjuv. Spelas av Lita
  • ♀Vera Bärnsten – Halvalv Magiker. Spelas av Mafalda
  • Lomira – Alv Druid. Spelas av Eira

SLPs

Bärnstens ätten styr mycket av staden, tack vare sina ekonomiska muskler och kontrollen av stor del av hamnen.

Dvärgaätten Malm sköter en stor del av stadsvakten.

  •  Dortuk – Orch Krigare, kroniskt hungrig och gillar smaken av Svartalfer. Dödades av Yuki och Tia
  • ♀ Fyra – Svartalf, Bartender på värdshuset “Det ruttna äpplet”. Moster till Tia.
  •  Groknach – Orch Druid och hobbymusiker/torterare. Dödades av Chantel
  •  Korrtum – Människa, Nasare. Kom till värdshuset “Det ruttna äpplet” och berättade om ljussken i tornruinen nordväst om Ingahåla.

 


Grupp 2

En grupp av tonåringar från Mörkedal, en by av ca 300 utstötta norr om floden Karvann.

Spelare

  • ♂ Lutz – Svartalf Ryttare. Spelas av Adam
  • ♂ White Wolf – Halvalv Magiker. Spelas av Adrian
  • ♂ Osama – Vargfolk Krigare. Spelas av Arsheia
  • ♂ ??? – Orch Krigare. Spelas av Leo
  • ♂ ??? – Svartalf Druid. Spelas av Max
  • ♂ Zankus – Människa Skald. Spelas av Sigge
  • ♂ ??? – Spelas av Ville

SLPs

  •  Hogart – Rostbroder. Hade fångats av Krunk, men befriades av gruppen.
  •  Krunk – Människorövande Rese,  dödades av grupp 2

 

1181, den 33: e Åldersommar – Fallet Vädersten

Med en skogsbrand som vägg bakom sig, flyr gruppen allt djupare in i bergpasset tills de slutligen kollapsar vid foten av fästet Vädersten. I resterna av ett vakttorn utanför fästet hittar de på ett färdig läger med en brasa och sovbylten. Skalden Dalb, och den ytterst bakfulle skattletaren Rolk finns där och bjuder in gruppen att dela deras eld och vila sig.

De vilar medan Dalb berättar sägnen om Vädersten, han säger även sig känna till att furst Vildrum av Moldträsk, har satt ut en efterlysning på Karinu och Zelda då de påstås vara orsaken till Vargpesten som drabbade Moldträsk.  4 Guldmynt per person, döda eller levande.

Gruppen gör sig redo för att ta sig in i Vädersten, och Dalb förklarar att de behöver nog skynda sig om de ska bli först med att hitta svärdet Rostbite, då en annan äventyrargrupp, ledda av skattletaren Esgar Färding, redan tagit sig in och börjat letat medan gruppen vilat.

 

 

1181, den 31: e Åldersommar – Ylande över Varassa

Gruppen lämnar bergen och dvärgarna bakom sig och söker sig tillbaka ner mot Feulamark, för att leta reda på det Ljusgräset de är skyldiga Furida i Moldträsk.

De slår läger en kilometer norr om Varassa, för att invänta kvällen i hopp om att lättare hitta Ljusgräset bland alla ruiner. De jagar ner ett vildsvin och får en festmåltid och en välbehövlig vila i den sena sommardagen.

 

Dormund smiter ner till ruinerna först och spejar runt. Han hittar på en patrull orcher som patrullerar området, men även en främmande alv som gömmer sig för orcherna. Alven säger sig vara Mi’tilarron, återuppstånden från de döda.

De båda tar sig tillbaka till de andra och ett stort bråk uppstår, dels över om de ska tro på alvens påstående, men även om han talar sanning, vill de låta Mi’tilarron komma tillbaka till gruppen? Han kan ju fortfarande vara besatt av något demoniskt.
En omröstning låter dock den nya Mi’tilarron få en chans att visa sig pålitlig.

Gruppen smyger ner till ruinstaden när mörkret faller och sprider ut sig för att mer effektivt söka efter örten.

 

Karinu hittar den först. I resterna av ett gammalt tempel finns ett gigantisk hål som går genom både golv, källaren och ytterligare en nivå. I botten ligger en stor rund sten som krossat golvet och ligger nu djupt begravd. I jorden runt stenen växer det mystiska gräset, som avger ett konstigt blågrönt sken.

Dormund, Elladan och Alysys tar sig ner med hjälp av rep, medan de andra håller vakt. Gräset är mjukt som hår och det är svårare än de först väntat sig, att plocka det. De upptäcker dessutom snart att de inte är ensamma.

En mörk gestalt i form av ett stort kattdjur smyger mot dem, och när Elladan skjuter en pil mot den, delar djuret upp sig i hundratals stora råttor med lysande gröna ögon.

Dormund och Elladan slåss mot flodvågen av övernaturliga råttor, medan Alysys ser till att plocka på sig så mycket Ljusgräs som möjligt.

 

Under tiden har de andra på ytan noterat ett nytt problem. När Karinu hittade platsen ylade han för att tala om för de andra vart han var, Zelda svarade på hans yl, men så hörde de ett tredje yl från skogen norr om dem. Nu har ett tiotal ylanden hörts i trakten och de kommer allt närmare. Gruppen tar sig upp ovanpå ruinen för att få bättre sikt och

En grupp av 20 stycken svartalfer från Benvita klanen, ridandes på ulvar, omringar snabbt torget framför tempelruinen. Deras ledare Megrod kliver fram och kräver att få veta vilka dom är och varför de inkräktar på kejsare Hroka den första och störstas och orcherna i Urhurklanens område. Karinu presenterar sig och det visar sig att Megrod vet vilka dom är, men beslutar sig för att ta med sig främlingarna till kejsar Hroka, och har inga problem med att plocka ner dem från ruinväggarna med hjälpa av pilar.
Karinu svarar med ett stridsyl som får Megrod att ramla av sin ulv skrikandes och blödande ur öronen. Samtidigt använder Mi’tilarron sin besvärjelse Fördunkla sinne mot Megrods högra hand, svartalfen Skrabb, som i panik flyr platsen. Ulven Grymkäft plockar upp Megrod och springer iväg med honom, medan resten av Svartalferna drar sig undan.

De tre under marken har med stor möda tagit sig upp till ytan med gräset, och de bestämmer sig för att det är nu dags att lämna Varassa snabbt, innan svartalferna kommer tillbaka.

De kommer en knappt timme bort och upp på lite högre mark, bara för att upptäcka att svartalferna är efter dem, nu tillsammans med ett femtiotal av kejsar Hrokas orch-armé.

Det blir än en gång en extrem ilmarsch genom skogen, och gruppen jagas i flera mil av orch-armén, innan gruppen till slut blir desperata och tänder eld på skogen bakom dem och flyr in i ett pass i de norra bergen.

Sägnen om de lortiga två

Låt av skalden Dalb:

Ej lojal mot någon klan eller kung, men räddar både gammal och ung
Kjevold med klinga ack så tung, och Hagix full av trix och med stulen pung.
Genom lort och träck de båda gå, genom skog, mark och över en tundra.
De sprider våld och skräck, klyver dig från topp till tå, söker alltid någon att plundra.

Sägnen om Celerlei

Alvkungen Celerlei sägs ha försvunnit i Garganträsken i jakt på en uråldrig grav, som ska gömma ett kraftfullt vapen. Ett vapen som skulle hjälpa honom med hans hämnd mot de dödsmagiker som orsakade Varassas fall.
Han återkom aldrig från träsket, men rykten säger att han istället fann en drakes skatt, med oerhörda mängder av guld och att hans girighet tog över.
Svartalfer sägs befolka trakten och dyrkar honom som en gyllende Gud.

Sägnen om Quetzel

Den stad som bränts till skingrad aska och glöd,
Nu hemvist till ulvar och gastar, där hon dväljdes.
Ty där, genom subtil konst och piskande nöd,
Styrde Demondrottningen, och styrande,
fälldes,
Och i fallet, slumrade, men ändå inte, för
döda tungor att tala nändes;
Det döende; drömmer, i drömmen; kan
väckas,
Och slumrande, levande, ändå död. Så
slumrar Quetzel, vilandes,
Och hennes torra tungas törst för smak kan
ej släckas,
För liv och anda, en fasta som i hennes
drömmar hörs knäckas.

1181, den 39: e Åldersommar – Ett ljus i mörkret

Svartalfen Hagix och Orchen Kjevold lämnar byn Feuböle bakom sig och tar sig vidare norrut. De finner spår och spårar dessa till en stor jordhåla, där Resen Gonlab håller pojken Nasir fången och tvingar denna unga spolingen att diska. 

Kjevold lyckas nätt och jämnt övermanna resen, medan Hagix befriar pojken. De tar med honom hem till en stuga, där han bor med sin mor och mormor.

Hagix och Kjevold får en handfull nystöpta ljus som belöning.

Sägnen om Rosenöga och Kejsar Hroka den förste och störste

Rykte från Alvdruiden Mergolene, på värdshuset Halta Geten i Klonderdal.

Det glömda landets orcher har sökt sin plats i
världen allt sedan de skickades i krig mot människorna
och sedan övergavs av alver och dvärgar.
Många av dem lever bittra i skogarna som
nidingar och rövare, men nu sägs det att en orchledare
tagit hov i det övergivna alvfästet Rosenöga.
Han ska kalla sig kejsar Hroka den förste
och störste. Köpmän som besökt platsen viskar
att kejsaren köpt en oskattbar alvrubin som han
avser förära sin gemål i syfte att visa sin kejsarvärdighet.

Sägnen om Zertorme och Eners Pik

Hördes första gången från: Gycklargillet i Moldträsk

Det viskas att halvalven Zertorme var en av monstret Zygofers första generaler, men att han vämjdes över nidingens tyranniska styre och anslöt sig till östra Det glömda landets älvestamlingar för att bekämpa sin tidigare herre. När flyende hästfolk anlände under krigen lät Zertorme dem stanna på slätterna mot att de underställde sig hans kommando i krigen, och ryttarfolken håller honom därför högt i ära. Sedan blodsdimman lyfte verkar Zertorme ha fallit i svårmod. Han ska ha dragit sig tillbaka till det gamla ruinfästet Eners Pik, där magiska lågor flammar allt starkare. Folk säger att den trollkunnige Zertorme söker tämja själva elden för att vända den mot Zytera, men många bybor är skräckslagna då antalet bränder ökat runt Eners Pik. De få gånger Zertorme visat sig offentligt har han burit en mask som påstås dölja en brännskada han ådragit sig under sina eldstudier.