Slumpade värdshus

Värdshusets namn

den Rostige Sleven

Äldre version

den Allseende

den Gråe

Vargen

Randomizer test

[random_content]

Värdshusvärd

En [gender] [släkte], vid namn [Förled_Namn+Efterled_namn] [tillnamn], utrustad med en/ett [kvalite][pryl]

Detaljer

Under utveckling

 

521 – Vägspärren

Den smala stigen vindlar fram längs med sidan
av berget. När ni kommer förbi en krök ser ni ett
pass där branta klippor reser sig på båda sidor om
stigen. Någon har lagt en vagn på sidan så att den
blockerar stigen, och fyllt på med tunnor och sandsäckar.
Ni ser inga rörelser och hör inga ljud. Det
finns ingen väg runt.

Dvärgen Guntermann har bestämt sig för att
ersätta inkomsterna från sin sinande gruva
med ”skatt” från karavaner och andra resande.
Han har låtit sätta upp ett antal vägspärrar
i bergen. Väggspärren bevakas av tre
dvärgar. Blir de anfallna kommer de att blåsa
i ett horn och inom T6 stridsrundor dyker
ytterligare tre dvärgar upp. Vill rollpersonerna
passera utan strid måste de betala 3 silver
per person.

DVÄRGKRIGARE

STY 4, SMI 3, INT 2, KAR 2
FÄRDIGHETER: Närkamp 3, Rörlighet 2,
Skytte 3, Genomskåda 4
UTRUSTNING: Stridsyxa, nitläder, armborst

134 – De odöda

Ett gycklarsällskap färdas längs vägen, vandrande
och i vagnar. Många av dem är grällt
sminkade och klädda i komiska kläder trots att
denna plats i vildmarken knappast är ägnad till
föreställning. Osminkade män och kvinnor som
eskorterar truppen till häst hälsar spänt. De är
alla beväpnade.

Vid närmare betraktande är gycklarna märkligt
loja i rörelserna, ser gamla ut och luktar
illa. Ber man dem uppträda kan de inte svara,
klarar inte att jonglera ens med en enda boll
och tappar kroppsdelar om de försöker sig på
den enklast akrobatik. Det visar sig att gycklarna
egentligen är uppsminkade, rastlösa
döda gamlingar som byborna samlat ihop och
hemlighet vallar till säker plats för att inte
rostbröderna ska föra bort dem.
En tropp järngardister är dem dock på
spåren och hinner ifatt sällskapet strax efter
äventyrarna. Kapten Holmar Pansarhals är på
gott humör, spelar med och kräver att han och
hans knektar genast ska få se en föreställning.
Efter ett tag blir det dock allvar. De döda ska
föras till templet för att skolas till tjänare och
soldater medan eskorten ska arresteras för hädisk
ohörsamhet. Äventyrarna kan välja sida
när det blir bråk eller bara dra vidare. Äventyrarna
kan träffa truppen och soldaterna en andra
gång. De odöda gycklarna vallas då framåt
med stötar av likriktare och några ur eskorten
är slagna i kedjor.

226 – Tvätt på tork

På avstånd syns rök från en skorsten. Ett litet torp
ligger inklämt mellan höga träd. På en ställning
av pinnar hänger kläder på tork. Bredvid byggnaden
finns en inhägnad, men inga djur. Ett litet
odlingsfält omges av stenar som plockats ur marken.
Grön blast sticker upp ur jorden i raka rader.
Ni hör ljudet av en porlande bäck.

Rollpersonerna har kommit till ett torp där
familjen nyligen överfallits och tagits som
slavar. Torpet är tomt. Elden brinner fortfarande,
och på matbordet ligger handkardor för
ull. I en vagga ligger en docka. En stol är vält.
På väggen längst in finns stänk av blod som
är på väg att koagulera. Varken de boende eller
de som bortfört dem syns till men det finns
många skoavtryck i leran framför huset. Spårar
rollpersonerna upp förövarna (speldata som
rövare, se sidan 178) visar det sig att de arbetar
åt en lokal furste som behöver slavar till sin
silvergruva.

Ljusstöparen

Utanför en stuga har två kvinnor, en äldre och
en yngre, ställt upp kar som de lägger glödande
vedbitar under. På ställningar hänger ljus av
blått stearin. Kvinnorna spanar oroligt in i skogen.

Rollpersonerna möter kvinnan Engsle och
hennes dotter. De tillverkar en form av heliga
ljus som används i religiösa ritualer. Sonen i
familjen försvann för en timme sedan in i
skogen för att plocka blåskimmer, en form av
blomma som är en av ingredienserna till ljusen.
Engsle erbjuder rollpersonerna tio ljus
om de hittar sonen och för honom tillbaka i
säkerhet. Ljusen som håller på att tillverkas
fungerar inte förrän de doppats i ett kar med
pulvriserat blåskimmer. När de är färdiga kan
de tändas för att skapa samma effekt som besvärjelsen
SJÄLALJUS effektgrad 1 (sid 119 i Spelarboken).
Sonen har fångats av resen Gonlab
som håller honom som slav. Se sidan 58 för
spelvärden för resar

113 – Okvädaren

En irriterande, gnällig och mycket högljudd
stämma skär genom landskapet. Någon skriker ut
okväden, hån och utmaningar. När ni kommer
närmare ser ni en ranglig träkonstruktion som reser
sig flera meter rakt upp i luften. Högst upp står
en smal orch med överlägsen uppsyn. När han ser
er knäpper han upp sina hosor och pissar åt ert
håll samtidigt som förolämpningarna haglar.

Orchen Khardnal kallar sig den store Hetsaren
och ser det som sin uppgift att väcka folk ur sin
självpåtagna slummer. Khardnal tror att det
är han själv som genom sin aggressivitet har
skrämt undan blodsdimman. Anfaller rollpersonerna
kommer Khardnal att skjuta med pilbåge
eller attackera med yxa och sköld. Han njuter
av att kasta sig in i bärsärk och kommer att slåss
till döden medan han ömsom förolämpar sin
motståndare och ömsom berömmer henne för
att hon är i kontakt med sin inre vrede.
Khardnal kommer från klanen Urhur och
har speldata som en typisk orch av denna klan
(sid 60), men har även talangen BÄRSÄRK.

Khardnal den store Hetsaren

STY 5, SMI 3, INT 3, KAR 3
FÄRDIGHETER: Närkamp 3, Rörlighet 2,
Skytte 1, Genomskåda 2, Manipulera 5
UTRUSTNING: Stridsyxa, nitläder, kortbåge, stor sköld.

Hans okvädningar

212 – Duellen

Ni hör vapenskrammel och vilda bröl blandat med stridssång. På vägen fäktas en orch mot en tatuerad alv. De gör utfall och parader utan att lyckas träffa varandra och stannar då och då för att slunga okvädningar mot varandra.

Den vandrande savristaren och alven Heldemin har länge sökt närma sig orchklanen Roka för att studera deras seder och försöka förstå dem. Sedan hon blev bekant med den tillbakadragne orchsmeden Alachran och upptäckt
dennes starka röst har hon fått idén att de två ska öva in ett dramatiskt teaterstycke och tillsammans uppföra det både bland orcher och alver. Eftersom deras vänskap är kontroversiell övar de långt ute i skogen.