Sägnen om de lortiga två

Låt av skalden Dalb:

Ej lojal mot någon klan eller kung, men räddar både gammal och ung
Kjevold med klinga ack så tung, och Hagix full av trix och med stulen pung.
Genom lort och träck de båda gå, genom skog, mark och över en tundra.
De sprider våld och skräck, klyver dig från topp till tå, söker alltid någon att plundra.

Sägnen om Celerlei

Alvkungen Celerlei sägs ha försvunnit i Garganträsken i jakt på en uråldrig grav, som ska gömma ett kraftfullt vapen. Ett vapen som skulle hjälpa honom med hans hämnd mot de dödsmagiker som orsakade Varassas fall.
Han återkom aldrig från träsket, men rykten säger att han istället fann en drakes skatt, med oerhörda mängder av guld och att hans girighet tog över.
Svartalfer sägs befolka trakten och dyrkar honom som en gyllende Gud.

Sägnen om Quetzel

Den stad som bränts till skingrad aska och glöd,
Nu hemvist till ulvar och gastar, där hon dväljdes.
Ty där, genom subtil konst och piskande nöd,
Styrde Demondrottningen, och styrande,
fälldes,
Och i fallet, slumrade, men ändå inte, för
döda tungor att tala nändes;
Det döende; drömmer, i drömmen; kan
väckas,
Och slumrande, levande, ändå död. Så
slumrar Quetzel, vilandes,
Och hennes torra tungas törst för smak kan
ej släckas,
För liv och anda, en fasta som i hennes
drömmar hörs knäckas.

Sägnen om Rosenöga och Kejsar Hroka den förste och störste

Rykte från Alvdruiden Mergolene, på värdshuset Halta Geten i Klonderdal.

Det glömda landets orcher har sökt sin plats i
världen allt sedan de skickades i krig mot människorna
och sedan övergavs av alver och dvärgar.
Många av dem lever bittra i skogarna som
nidingar och rövare, men nu sägs det att en orchledare
tagit hov i det övergivna alvfästet Rosenöga.
Han ska kalla sig kejsar Hroka den förste
och störste. Köpmän som besökt platsen viskar
att kejsaren köpt en oskattbar alvrubin som han
avser förära sin gemål i syfte att visa sin kejsarvärdighet.

Sägnen om Zertorme och Eners Pik

Hördes första gången från: Gycklargillet i Moldträsk

Det viskas att halvalven Zertorme var en av monstret Zygofers första generaler, men att han vämjdes över nidingens tyranniska styre och anslöt sig till östra Det glömda landets älvestamlingar för att bekämpa sin tidigare herre. När flyende hästfolk anlände under krigen lät Zertorme dem stanna på slätterna mot att de underställde sig hans kommando i krigen, och ryttarfolken håller honom därför högt i ära. Sedan blodsdimman lyfte verkar Zertorme ha fallit i svårmod. Han ska ha dragit sig tillbaka till det gamla ruinfästet Eners Pik, där magiska lågor flammar allt starkare. Folk säger att den trollkunnige Zertorme söker tämja själva elden för att vända den mot Zytera, men många bybor är skräckslagna då antalet bränder ökat runt Eners Pik. De få gånger Zertorme visat sig offentligt har han burit en mask som påstås dölja en brännskada han ådragit sig under sina eldstudier.

Sägnen om Kenok Bokbindaren

Hördes första gången från: Milas Åkerlätt, adelsman i Moldträsk (och från den efterlysning han satte upp).

Kenok är en aslener från Moldträsk, en nasare och bokbindare. Känd för att vara den främste i trakten på att resturera gamla böcker. Ätten Åkerklätt, en lågadel familj i staden, anlitade Kenok för ett jobb med en enligt dem, väldigt unik och ovärderlig bok. 

Kenok och boken försvann spårlöst. Han sägs inte ens packat något, hans kvällsmat stod kvar på bordet. 

Kenok är nu efterlyst för stöld och ätten Åkerklätt erbjuder 100 silver till den som återlämnar deras bok. Huruvida Kenok ska tas med och ställas inför lagen för sitt brott, ej verkar inte vara så relevant.  Det ryktas även om att Rostbröderna söker efter honom av någon anledning.

Ett ganska svagt rykten säger att han gömmer sig i en grotta i närheten av Kviderholds ruinerna. Men detta har ännu inte bekräftats av någon trovärdig källa. 

Sägnen om Korpehåla

Hördes första gången från: Gycklargillet i Moldträsk

Det sägs att dvärgarna bröt all blåmarmor som fanns att skörda i Korpehåla stenbrott och sedan lämnade platsen, varpå resarna flyttade in. Säkert är att man under varje fullmåne hör ett larm ur den jättelika stengrytan, ett oväsen som skrämmer djur på flykten milsvida omkring. Ingen med vettet i behåll närmar sig Korpehåla medan resarna håller vildgille.

Sägnen om Vädersten

För många mansåldrar sedan beslöt den grymme
kung Algarod sig för att fortsätta kriget mot
Ravland i norr. Han sökte utvidga sitt rike genom
att leda en här över bergen mot Ravland
där han stupade i strid mot besvärjaren Zygofers
demonhorder, i striden försvann även den
kungliga spiran Nekhaka som en del menade
var källan till hans makt. Så kraftigt brann
emellertid kungens håg att han vägrade dö och
länge höll stånd i fästet Vädersten. Legenden
förtalte att Algarod en dag åter skulle marschera
ut för återta spiran Nekhaka och slutföra
erövringen av Ravland. Men en dag bröts förbannelsen
och kung Algarod och hans mannar
gick till sist in i den yttersta vilan. Man viskar
att Algarods krigskassa finns kvar i Vädersten,
ständigt vaktad av gastar och besvärjarens bestar.